Var det fler än jag som helgade vilodagen? Just på söndagar så är jag selektivt religiös. Jag går inte i kyrkan eller så, men jag helgar vilodagen. På söndagar gör man minsta möjliga! Det gäller däremot inte min son, som själv valt söndagar till städdag. Näe, det var inte så att han bönade och bad om att få städa på söndagar, utan vi kom överens om att en gång i veckan behöver rummet röjas så att jag kommer åt att dammsuga och torka damm. Arizona vill också ha städning en gång i veckan, och då valde sonen söndagar. Vilket han förtränger varje vecka och får ett vansinnesutbrott när jag upplyser honom om vilken veckodag det är. Igår var inget undantag, men utbrottet gick snabbt över när han insåg att han inte stökat till så värst mycket. Rummet blev städat i flygande fläng och sedan var det dags för hamsterburen, som stora killen vill lära sig göra ren helt själv. Igår räckte det med att jag fanns bredvid och gav muntliga instruktioner och lite tips så gick det som en dans! Gissa om han var stolt över sig själv när han stoppade ner Arizona i hennes tiptop-fräscha lya? Se bara så koncentrerat han tar bort det gamla, smutsiga spånet!
Anton var överhuvudtaget allt annat än söndags-slapp igår. På förmiddagen ringde farfar och undrade om Anton ville följa med ut på Kallbäck ett tag, kanske åka lite pulka och bara ha det bra. Ut?! Det var ju -23 grader igår på dagen?! Men Anton hängde glatt på och de var borta precis hela dagen, jag tänkte just skicka ut eftersökspatruller när de kom hem igen med vackra rosor på kinderna!
Tuva helgade inte heller vilodagen, även om vi höll oss inomhus. Vi vill inte gärna ta ut henne eftersom vi vet att hennes hosta blir sju resor värre om vi tar ut henne i kylan. Hon jobbade inomhus istället. I Teddy, som nästan har gått förbi Humlan i popularitet! I över en timme rullade hon omkring, vi lekte indiansmyg, Björnen sover, läste böcker, dansade och tittade på TV. Allt i ståskalet. Jag fick närapå bända loss henne, för se trött det var hon icke! (Trots att hon till slut blev askgrå i ansiktet av utmattning)
Idag är det dags att träffa Dr Underbar och Dr Hjärta, hoppas åtminstone en av dem vet råd mot den här j-vla hostan för den driver snart både oss och Tuva till vansinne. Hon är ju inte förkyld längre! Vi vet ju att det blir så här varje gång hon blir förkyld, att hostan och slemmet är mer eller mindre kroniskt, men det är till klen tröst. Jag skulle gladeligen hugga av mig högerfoten med en slö bordskniv om det tog bort hostan. Men jag är ganska säker på att min högerfots vara eller icke vara helt saknar betydelse i den frågan…
Nu säger Tuva åt mig att sluta, för det är Musse på TV. Mitt tangentknackande stör…tihi! Tjipp o’hoj då!
Jag hoppas att någon av doktorena har någon lösning för Tuvas hosta. Det är bra att barn får lära sig att sköta ett djur.
Jag känner en familj där föräldrana behandlar djur som något man kastar ut med soporna när dom tröttnat. Hur ska då barnen veta hur man ska göra? Jag hade två små kaniner. När jag träffade en kanin som var sjuk blav ine skött som han skulle. Jag hade pappan innan och dottern nu finns även sonen här han mår toppen nu frisk och kry.
Annelie