Shakespeare och jag

Jag har inte skrivit på länge. Men det har inte Shakespeare heller, haha.
Gott Nytt År, allihopa!! Vi har ett alldeles nytt år framför oss, allt gammalt är glömt och förlåtet. Det är ju i år vi ska börja träna, äta hälsosammare, gå en ”hitta-dig-själv”-kurs, sluta röka/snusa, göra den där resan eller börja skriva på den där boken. Eller så skiter vi i alla korkade nyårslöften och bara trampar på som vanligt. Det är ju förstås väldigt bra strävansmål, men nyårslöften? Vad händer när det där året är slut då? Ska vi sluta träna, börja äta skräpmat, tappa bort oss själva fullständigt och börja röka som borstbindare då? Nä, jag tycker vi får omformulera. Det är inte nyårslöften, det är löften till dig själv och dina nära. Kärlekslöften, kanske vore ett bättre ord? ”Av kärlek till dem jag älskar och till mig själv tänker jag försöka ta bättre hand om min kropp i framtiden, så att jag blir en piggare, gladare människa som kan sprida positiv energi omkring mig.” Det låter mycket bättre!

Fast jag ska inte hyckla, jag viskade ett tyst löfte igår kväll, medan Tuva och jag satt framför TV:n och lyssnade på Jan Malmsjö (det är ju faktiskt rent otroligt att man har hört det där talet sen Magnus Ladulås tid och ändå inte lärt sig mer än ”ring klocka, ring”). Jag höjde mitt glas och viskade tyst ut till allt och ingen alls.
Jag tar allt vad 2012 har att bjuda på. Gott och ont, lätt och svårt. Allt ska jag axla och det med glädje, om jag bara får ha båda mina barn kvar i livet under 2012.

Tuva lät sig inte gripas av vare sig Malmsjö’s pladder, fyrverkerierna utanför fönstret eller mamma som satt bredvid henne med champagne i glaset och en tår i ögonvrån.
– Ja ja. Bordet! Läsa! (Ja ja, kör mig till köksbordet, jag vill fortsätta läsa min bok nu)
– Haha, ja nu går vi tillbaks till köksbordet gumman.

Sen kom resten av sällskapet in och skålade med oss. De hade varit ute och tittat på fyrverkerier och skålat in det nya året. Tuva och jag stannade inne, dels för att det är en dålig idé att släpa ut en inte helt frisk Tuva (men det börjar gå åt rätt håll i alla fall, efter nästan en månad) i 12 minusgrader och dels för att hunden skulle få sällskap under nyårsaftons läskigaste bit.

Vi hade en alltigenom dunderhärlig kväll med våra underbara grannar, med min svägerska och grannfruns lillebror. God mat, gott att dricka och väldigt, väldigt mycket värme däremellan. Tack ska ni ha!

En reaktion på “Shakespeare och jag

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *