Röra på fläsket

Ah, höst igen. Jag får väl erkänna, trots den totala bristen på sommar vi har haft i vårt avlånga land, att jag välkomnar hösten. Den är så mysig. Färgsprakande fyrverkerier i trädkronorna som kan göra vem som helst snudd på religiös när solen lyser igenom dem, den friska luften som nyps lite i kinderna och lämnar efter sig rosor, mörka lite murriga kvällar när man kan krypa upp i soffan och njuta av hundra tända värmeljus och en sprakande brasa till kvällskoppen med te. Jag gillar det!

Hösten är också den tid då vi börjar hitta tillbaka till våra rutiner, efter en lång och lat sommar med glass, grillkvällar och rosévin. Jobb och skola knatar så sakteliga igång igen och det gör även alla idrottsaktiviteter. Jag har varit småförkyld sen vi kom hem från Rhodos men nu är jag på fötter igen, så den här veckan har jag provat mig fram bland den lokala gymnastikföreningens diverse pass för att se om jag kan hitta något som passar. I måndags provade jag HoopFit!
En chansning får jag väl säga, eftersom jag aldrig kunnat rocka rockring. Nu skulle det rockas i en hel timme! Men se, det gick ju som en dans. Det visar sig att min oförmåga att rocka den där rockringen helt enkelt beror på att jag haft fel teknik! När jag väl fick lära mig hur man gjorde var det ingen konst alls att hålla kvar ringen runt höfterna! Värre var det att hålla kvar ringen och rocka den med handen, där låg mina grannar på passet illa till… Vi skulle dessutom snurra lite, med rockringen på handen, vilket inte alls gick särskilt bra. Jag hämtade nya glasögon i fredags, och blir lite groggy av dem, särskilt när jag snurrar eller rör mig väldigt fort. Resultatet blev närmast åksjuka och en liten fylla på en och samma gång, jag höll på att ragla omkull mina passgrannar…

Ringde förresten till optikern i måndags, för jag var övertygad om att något blivit fel i slipningen av mina nya brillor…
Den rara optikern som svarade när jag ringde bad om mitt personnummer och plockade fram mitt recept och kunde även jämföra det med mitt gamla.
– Jaa du, jag förstår om du blir åksjuk. Ditt synfel på vänster öga har ökat med 0,75 dioptrier.
– Är det mycket?
– Tja, det blir mycket för ögat att vänja sig vid. Och på ditt högra öga har det ökat med 1,0…
– Oj, det är ju ännu mer…
– Mmm…Och du vet, där är ju fyra år sedan du kollade synen sist. Kanske om du kontrollerade lite oftare, varje eller vartannat år, skulle du inte må så dåligt medan du vänjer dig med de nya glasögonen… Med de glasögon du har nu får du nog räkna med att känna dig lite åksjuk i en vecka. Minst.

Okej, jag fattar piken. Ska gå lite oftare. Börjar visst bli gammal och synsvag…

Nåväl, åter till träningen! Idag provade jag Zumba! Jag har ju dansat hemma fram tills nu, och det är jag glad för. Annars hade jag förmodligen inte hängt med för fem öre, antagligen klappat till eller lyckats sparka någon av dem som dansade närmast mig och eventuellt drattat på rumpan… Det är väldigt mycket koordination! Vi blandade hejvilt och provade allt från salsa och merengue till Riverdance. Tokroligt! Jag är garanterat med nästa vecka också!

Än barnen då? Jo, dom är i fin form! Anton jobbar på i skolan och är glad att judon har börjat igen. Den här terminen har han och en kompis på prov fått flytta upp i vuxengruppen och det går som en dans! Igår graderade de båda två upp till gult bälte, grattis grabbar!!!
Tuva håller som bäst på att skola in sin nya assistent, även det går som en dans. De trivs jättebra ihop, tjejorna, och Eeva-Leena lär sig snabbt. Det här kommer blir helt kanon!