Igår morse lessnade jag ur. Tålamodet pulveriserades totalt av sömnbristen, maktlösheten blev mig övermäktig. Jag ringde till tidsbokningen på Barnkliniken och drog en kort resumé av de senaste månaderna i Tuvas liv, vilket är lätt sammanfattat: hosta, vakna nätter, HJÄLP!!!
Den vänliga kvinnan på andra sidan tråden upplyste mig om att det var semestertider och att ingen läkartid fanns att tillgå. Hon upplyste mig också om vem som hade jouren på barnakuten för att se om det var någon jag kände igen, som träffat Tuva tidigare. Jag ville artig säga ”tack” men det var mer än jag klarade av. Mina desperata tårar svämmade över och jag började gråta. Lade på utan ett ord. Akuten. Ska vi, efter vakna nätter, släpa med oss flickebarnet och spendera en hel jäkla dag på akuten? Orkar vi det? Orkar HON det? Knappast.
Torsdagen var dessutom skolavslutningsdagen, så vi fick vänta till fredagen med akut-utflykten. Jag hann bara gå tre steg ifrån telefonen innan det ringde. Skyddat nummer.
– Hallå? svarade jag med rösten fortfarande tjock av gråt.
– Hej, det är Dr Bråttom! Jag råkade stå bredvid och höra vem och vad det handlade om.
Ja, alltså, han heter inte Dr Bråttom på riktigt. Han är en urtrevlig läkare, proffsig och förtroendeingivande, alltid engagerad i patienten. Bråttom kallar jag honom bara för att han pratar väldigt fort, med stockholmsdialekt, har ganska ryckigt kroppssråk och flyger fram med långa steg genom sjukhuskorridorerna. Jag gillar Dr Bråttom skarpt!
– När ni är i nöd, ringer räddaren! Ja, eller nåt… Berätta, vad står på?
– Åh, hej! Jo, det är så här…
Och så rann hela historien ur mig igen. Dr Bråttom lyssnade och hmm-ade och kom fram till att så här kan vi inte ha det. Och vi skulle absolut inte sitta en hel dag på akuten! Efter mycket funderande skrev Dr Bråttom ut en till kortisonkur i tablettform. Inhalationerna gjorde uppenbarligen inte susen. Vi fick en något längre kur med tabletter utskriven, sex dagar. Om inte det gjorde någon skillnad skulle vi ringa direkt till Dr Bråttoms sekreterare så skulle han återkomma samma dag. När vi avslutade samtalet var jag nära att utbrista att jag älskade honom, för det gjorde jag just då. Men folk kan ju bli lite generade om man slänger ur sig kärleksförklaringar till höger och vänster, så jag nöjde mig med att låta honom veta att han var bäst!
Idag har Tuva fått sin andra dos av kuren och hon ser piggare ut. Jag hoppas, hoppas, hoppas.
Glass är mumma när man är sjuk och hängig!
Usch vad jobbigt för er!
Tur att Dr Bråttom ringde, håller tummarna för att meducinen hjälper.
Kram kram!
Så fantastiskt det är med fantastiska läkare! Hoppas nu att tabletterna hjälper så den där eländiga hostan försvinner snart…
Kram
Hej Ida jag hoppas att Tuva blir bra av tabletterna. Tur att Dr bråttom ringde så att ni slap sitta på akuten.
Ibland är rätt Dr på rätt plats när det behövs : )
Hoppas att tabletterna har hjälpt och att nån smart kommer på något så hon/ni slipper ha det så här.
Jätte många kramar från mig och Amir
Hej där i Långsta! Det var ett tag sedan jag var inne på din hemsida, förstår att lilla Tuva varit dålig ett längre tag. När sjukvården är som den är så blir man lycklig av att höra, en läkare som bryr sig lite extra. En eloge till honom tacka extra mycket för det och hoppas nu att sommarvärmen gör gott för lilla Tuva och hela familjen.
Kram
Glass va gott :) hoppas det blir bra med lilltjejen snabbt som ögat! kram och ha en bra helg