Rent hus!

Åh, va jag är stolt över oss! Vad vi har jobbat och stått i!

Länge har Hasse och jag gått här och muttrat över den röra som helt härskat över alla våra förvaringsutrymmen. Muttrat, men inte orkat göra nånting åt den (vi har haft lite fullt upp med att göra Tuvas rum, spika altanräcke, lägga gräsmatta och göra grusplan på garageuppfarten). Men i början av veckan lackade jag ur över röran i klädkammaren på övervåningen. Här i huset har vi inte så mycket plats att göra av kläder och sånt. Fyra garderober i sovrummet och en liten garderob i gästrummet. I barnens sovrum finns inga klädskåp. Under trappen finns förstås en skrubb, men där går inte in så mycket mer än dammsugaren och våra regnjackor.  Men uppe finns alltså en klädkammare. En liten, liten en som under året har fyllts till brädden med allehanda bråte. Sånt som legat framme när vi väntat gäster, sånt som blivit snabbstädat (inslängt på hög i klädkammaren) och sedan täckt av nästa snabbstädning. Det gick inte att gå in i klädkammaren längre, och jag överdriver verkligen inte. Det gick inte att få in så mycket som en fot. Så i början av veckan rev jag ut allting, precis allt i hallen däruppe. Varpå det knappt gick att röra sig i hallen istället, jag lämnade bara en gång så Anton kunde gå in och ut ur sitt rum obehindrat. Sen skred jag till verket (det tog i för sig tre dagar att bli klar), sorterade, kastade och ordnade. Slutprodukten blev en helt normal klädkammare/förråd med kläder snyggt hängades på galgar och allt annat prydligt nerpackat i märkta lådor. Jag är såå stolt över mig själv.

Vårt garage har gått i ungefär samma stil som klädkammaren (en jäkla röra helt enkelt). Där tröttnade Hasse ur igår och började röja så det stod härliga till. Under tiden tänkte jag att det började bli dags att kolla igenom Tuvas garderob ordentligt (hon har ju knubbat på sig lite på sistone) och kolla vad som fortfarande passar. Men sen gick det av bara farten, jag röjde ur Antons garderob, Hasses och min, linneskåpet, skrubben. När Hasse och jag var klara hade vi fyllt en släpvagn med kåpa (heter det kåpa?) med bråte, det sista fick vi ta i bilen. Förstår ni hur mycket bråte det är?! Trasiga saker, grejor som blivit utbytta mot nya men sedan blivit sparade ”i fall att man skulle behöva dem”, kläder som ingen kan ha längre, trasig skor, tonvis med kepsar, snuttar av lister och dörrfoder. Ja jag kan hålla på i evighet. Nu är här sån ordning att jag blir alldeles rörd varje gång jag hämtar en tröja, eller dammsugaren, eller går ut i garaget. Underbart! Det är fantastiskt vilken frid i sinnet man kan få av att ha lite ordning omkring sig.

Anton lekte med en kompis hela dagen igår, så han märkte inte så mycket av den febrila aktiviteten. Jag åkte för att hämta honom vid fem, men se då hade dom inte riktigt lekt klart så jag fick komma tillbaks om en timme. Men då vet man att barn har kul, om de klarar av att leka från 10.30 till 17.00 och ändå inte är riktigt klara med varandra!

Antons plan var att leka med samme kompis idag, och gärna lika länge också, men kompisen var redan uppbokad halva dagen, sen skulle han ut och fiska med sin far. Anton blev förkrossad! Jag räknade upp alla jag kunde komma på som han brukar leka med, men ingen dög. Inte ens en skogstur med farfar kunde häva Antons lilla depression. Lite trevande föreslog jag att han och jag kunde ta Tuva med oss och fara till Kupolen (vid garderobsröjningen visade det sig att det inte var så många plagg som passade på vår lilla kerub längre), vi kunde ju kolla lite på BR Leksaker efter klädinköpen. Och se, det föll herrn på läppen. Han som avskyr att åka med till Kupolen! Så vi packade oss iväg, sjöng hela vägen till Borlänge, gick in i, hör och häpna, två klädbutiker och styrde sedan kosan mot leksaksaffären där sonen för egenhändigt ihopsparade pengar införskaffade en liten actionfigur (Ben 10) sen avslutade vi med enorm kulglass på Mumsfillibabba. Vi hade supermysigt, tjaffsade inte en endast gång! Jag är fullkomligt hänförd!

Tuva var så klart nöjd som en liten guppi i ett akvarium, det handlades ju kläder åt henne! På Lindex höll hon när på att slita påsen ur händerna på den rara kassörskan , hon kunde bara inte vänta på att få kolla in sina nya byxor! Lyckan var gjord när Mumsfillibabba visade sig ha kulglass med kaffesmak (Tuva är galen i kaffe)!

När vi skulle åka hem från Kuplen började det blixtra för mina ögon. Åh kyss mig tänkte jag, inte migrän. Inte nu! Ska jag behöva ringa hem och be någon komma och köra hem oss?! Tre blixtar på kort tid kom där, men jag kände ingen tryck bakom ögonen, det brukar jag göra innan ett anfall. Just som jag skulle backa ur min parkeringsficka (förresten så kollade jag tre gången att tillståndet var på plats innan vi gick in och handlade. Man lär sig av sina misstag) såg jag att min bildörr inte var ordentligt stängd. Jag öppnade den för att drämma igen den ordentligt, och då hörde jag knallen! Det åskade, riktigt ordentligt! Puh, ingen migrän då. (Det var lite svårt att höra mullret i bilen, eftersom vi hade ”Värsta Schlagern” på för fulla muggar.

Nu sover mina små shoppingpärlor gott i sina sängar. Själv sitter jag här och försöker göra en pack-lista över allt Tuva behöver för att vara borta i tre dagar, för på tisdag åker vi till Kolmården! Jag känner mig som ett litet barn dagarna före julafton!! Åh, va kul det ska bli!! Bara två dagar och en timma kvar till tisdag!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *