Ja, jag har faktiskt ont överallt när jag känner efter. Jag har varit och ridit, på en urgullig pålle vid namn Stefjir (eller nåt sånt, krångligt med isländska namn). Vi hade lite möhippa för en blivande brud, en liten liten möhippa. Det var bara jag, Nilla och den intet ont anande bruden. Vi väckte henne i arla morgonstund, långt innan hon vanligtvis kliver upp. Men det är väl inte så tokigt att bli väckt med en frukostkorg och en presentkorg?
Presentkorgen var packad med allt en hustru kan tänkas behöva. En kavel, att klappa till maken med när han kommer hem för sent från krogen, ett örngott som säger allt som behöver sägas man och hustru emellan (det var vändbart med texten ”jag har huvudvärk/jag har inte huvudvärk”), ett verktygskit (naturligtvis med fluff och fjädrar på), en påse godis och två cider (för om allt annat fallerar så får man ta till godis och sprit).
Efter en delikat korg-frukost packade vi oss in i bilen och for iväg. Den blivande bruden såg allt lite nervös ut, och när hon såg vart vi svängde in och parkerade såg hon ännu nervösare ut. Vi skulle ut på ritt, i tre timmar!!
Skumpigt värre var det, ingen av oss hade galopperat förr och det där med trav har jag hunnit glömma av (det var 13 år sedan jag slutade rida). Den blivande bruden ville kliva av efter 5 minuter men vi tvingade henne kvar och det visade sig vara rätt beslut, för på hemvägen satt hon där och smilade i sadeln. Men det har sitt pris att rida på långtur, och då menar jag inte bara det man betalar innan man åker hem. Sen får man betala i flera dagar, i smärta. Ansiktet är nog det enda som inte värker just nu, det är ett träningspass utan dess like att rida!! Men se roligt, det var det. Hysteriskt kul. Faktiskt så skoj att jag överväger att sluta snusa, så jag har råd att göra det här lite oftare!
Bakfyllan, den stod grabbarna för. Det var svensexa i lördags! Offret rövades bort på förmiddagen, iklädd en knallgrön mössa med stora ögon och huggtänder. Sen var det lerduveskytte, gokart och en hejdundrande utekväll som väntade. Sisådär runt 4-snåret kom de hemtrillandes. Men kul hade dom, det är huvudsaken. I söndags hade dom väl inte fullt lika kul förstås, då utekvällen tog ut sin rätt. Men det får det vara värt, det är inte varje dag det vankas bröllop!!