När kommer tomten? Snart kommer tomten!

Nu börjar det dra ihop sig…snart är det jul, hörni!
Det är nu det ska läggas in sill, kokas knäck och kokas skinka för glatta livet! Granen ska pyntas, klappar ska slås in. Och här ligger vi på soffan och fångar slemkräkor. Suck. Det är lite svårt att få till den rätta julkänslan när vi är så trötta att det är svårt att ens ha koll på dygnsrytmen… Men vi har i alla fall fått hem granen, även om den fortfarande står kvar i förrådet. Å julklapparna är färdigköpta och inslagna, så helt väck är vi ju inte än, hihi. Om orken och dygnets timmar räcker till ska det nog kunna bli en och annan variant av julgodis också. I måndags tog jag med mig egenhändigt knåpade marsipantomtar till mina härliga kollegor för att önska alla en riktigt god jul. Det är ganska meditativt på nåt sätt, att stå vi köksbänken och pyssla, och eftersom jag är en gottegris ända ut i fingertopparna så är det roligast att pyssla med sötsaker.
Just idag är det färdigpysslat för dagen, jag har intagit position i soffan bredvid Tuva, med kräkspåsar och hushållspapper i högsta hugg.
Hon börjar bli riktigt trött av att hosta och dregla, dregla och hosta. Hon växlar mellan skratt och gråt om vartannat och vi känner oss så hopplöst maktlösa. När de där stora tårarna trillar ner för hennes kinder medan hon hostar fram att hon är trött och vill sova, då känner man sig ganska liten och klen. Vi vill ju hjälpa! Dr Kalkyl ger oss råd och idag har vi påbörjat en kortisonbehandling. Vi hoppas att den tar skruv så att vi alla orkar fira jul tillsammans!

Anton mår i alla fall bra, han njuter för fulla muggar av att ha jullov och kunna göra vad han vill hela dagarna, dra sig så länge han vill i sängen på morgonen. Underbart! Och självklart väntar båda barnen på tomten (ja, Anton har ju klurat ut att det här med tomten är lurendrejeri men…vem det än är under skägget så kommer han ju med paket och är därmed hjärtligt välkommen i vilket fall)!