Myshörnan är invigd!

Oj vilken trött liten tösabit vi har haft idag, men så har hon haft en tuff dag också! Jag väckte henne i arla morgonstund (med Tuvas mått mätt alltså), det vill säga före åtta på morgonen, så att vi skulle vara klara för avfärd klockan nio. Vi skulle till sjukgymnasten, den nya. Hon bär ett väldigt tjusigt namn tycker jag, hon heter Ida. Och har man ett sånt trevligt namn så är man per automatik en väldigt trevlig och kompetent person! En dryg timma jobbade dom, Ida och Tuva, sen var Tuva alldeles färdig. Men lika glad som alltid förstås!

När Tuva har varit på habiliteringen så är hon alltid trött hela dagen sen, det tar hårt på krafterna för hon jobbar ju så frenetiskt. När hon dessutom, som imorse, inte riktigt fått sova klart så kan man gå en tuff dag till mötes. Efter lunch var lilla damen dödstrött, men ville inte höra talas om nåt fult ord som börjar på ”s” och slutar på ”ova”. Dessutom hade vi ju besök, min kusin Nicklas och hans flickvän var här, och då kan man ju inte slösa en massa tid på att vila! Vid fem-tiden på eftermiddagen var Tuva i upplösningstillstånd, hon var så trött att hon var rosenrasande, hon gnydde och gormade, sade ajaj om varenda kroppsdel och slog hejvilt omkring sig. Vad göra?! Jag försökte hålla fast henne i min famn, för så illa kan det faktiskt vara i vår vardag, att Tuva helt enkelt måste få hjälp att hålla kroppen stilla så hon kan somna. Men idag funkade det inte, hon blev bara svettigare och argare. Jag gav upp och gick in med henne i hennes rum. Vi plockade lite med leksakerna, men Tuva var för uppskruvad och trött, hon orkade inte koncentrera sig på nånting alls. Hon blev bara arg.

Då slog det mig att vi inte provat våran flyttbara avslappningshörna. När vi gjorde Tuvas rum så köpte vi en vit sänghimmel. Från början ville vi ju göra en vit myshörna i Tuvas rum, där hon kunde slappna av och komma ner i varv. Men det tog liksom slut på hörn… Så då köpte vi den där sänghimmeln och tänkte att vi kunde sätta en krok i taket och sätta upp sänghimmeln när Tuva behövde koppla av lite, bädda med vita filtar och kuddar därinne och mysa till det lite. Men hittills har vi inte ens fått upp kroken i taket!

Idag var det dock hög tid att testa den där avslappningen. Jag pillade upp en krok, häktade fast sänghimmeln och bäddade med kuddar och filtar, allt i vitt. Sen släckte vi i taket, satte på lite avslappningsmusik och tände Tuvas mysnalle (en fluffig vit sak med inbyggda lysdioder som skiftar i färg). Och reaktionen kom direkt! Hon gick från smått obstinat till kavlugn! Vi kröp in i det lilla tält som sänghimmeln bildat, lade oss på kuddarna och bara låg där, en lång stund. Sen vände sig Tuva mot mig, lade sina händer om mitt ansikte och sade:

– Mamma? Mys…

Åh, mamma smälter som en smörklick! Efter ytterligare några minuter började Tuva dra i sin tröja, den skulle promt av. Jag begrep inte riktigt först, men tog av henne tröjan. Sen skulle allt utom blöjan av, jag hajjade fortfarande inte riktigt. Ville hon sova, eller? Men Tuva gjorde sina avsikter klara som korvspad när hon tog mina händer, lade dem på sina ben och återigen sade ”mys”. Hon ville ha massage! Det är jättelängesedan hon ville ha det! Massage av ben och mage får hon ju varje dag, men det är ju mer i sjukgymnastiskt syfte. Mys-massage har hon inte velat ha sen i våras, då vi var på Hästberg (där en av aktiviteterna är massage). Länge länge fick jag sitta där och massera, Tuva visade och talade om vart hon ville bli masserad. Ryggen, kinderna, axlarna, örsnibbarna, fötterna. Det var så underbart mysigt! En hel timma var vi där, i mys-hörnan. Tuva var inte riktigt nöjd, hon ville ligga längre. Men Zingo ville ut, middag skulle lagas och sen måste barnen i säng. Först efter många upprepade löften om mera myshörna imorgon gick Tuva med på att låta mig plocka ner sänghimmeln och ta bort kuddarna. När jag senare lade henne i sängen tittade hon med sina stora, bruna ögon på mig.

– Mamma? Mys. Mojjon. (=Mamma, vi ska mysa mer imorgon)

Tuva och Anton myser i tältet