Japp, idag har minsann lärt mig nya saker. Inga världsomvälvande lärdomar, men ändå. Jag har till exempel lärt mig att när man kokar kolasås, så blir såsen varm. Riktigt, riktigt varm. För det kom en liten droppe på spisen, och innan jag hann tänka mig för hade jag torkat upp den med fingret. Varmt. Riktigt, riktigt j-vla varmt blev det. Nu har jag en söt liten blåsa där, mitt på toppen av fula fingret. I sviterna av denna lärdom har jag också lärt mig att det är väldigt svårt att skriva på en dator när man har en blåsa på långfingret.
Jag har också lärt mig att jag är en hävert på rådjursgryta! Jag gillar att prova nya recept, men blir alltid lite nervös när jag tillagar vilt, varför vet jag faktiskt inte. Kanske är det för att det ligger så mycket möda bakom köttet innan det hamnade i min frys? Att Hasse och nån annan i jaktlaget suttit i många långa timmar, i våta jaktkläder och bara väntat på rätt läge. Sen ska djuret varsamt tas omhand, näckas (jag tycker flå låter så rått på nåt vis), hängas, styckas, putsas och slutligen frysas in. Jag känner liksom inte samma vördnad för en skinkstek från ICA.
Men det blev alltså bra, riktigt bra. Med nyplockade kantareller och ekologisk gelé. Mums.
Om man springer några kilometer utan att ha en bra väteskebalans får man ont i huvudet. Ännu en lärdom som dagen berikat mig med. Det var så vackert väder idag, och höstvindarna fick det att rycka i benen och pirra i fötterna! Jag har i ärlighetens namn verkligen slackat av på det här med löpningen, jag tror det rann ut i sanden i juni ungefär…kanske juli, jag minns inte. Hur som helst så var det längesen. Men så fick jag sån lust idag, att springa. Drog på mig löparstället, snörade löparskorna alldeles lagom, hängde MP3:n runt halsen och susade iväg. Gick först 1 km som uppvärmning, sen började jag springa. Oh, va skönt det var. Kroppen blev alldeles lycksalig! Efter ungefär en kilometer löpning sa det bara plopp i huvudet. Faaasen, vätskebrist…aj vad det dunkar! Jag vet ju att jag måste förbereda mig innan jag springer, jag vet ju det. Men solen, och vinden och hösten fick mig liksom att glömma bort allt jag kan om löpning. Att man måste dricka ordentligt, både före och efter. För att inte nämna att man måste äta ordentligt, så att man har energi men inte är proppmätt. Jag sprang klockan 13.30… frukost åt jag vid 07.30, sen drack jag väl lite Proviva där vid elva kanske… så ungefär en halv kilometer efter att vätskebristen satte in så började jag må illa också. Slut på energi, borde ha ätit lunch och väntat med att springa istället för att skippa lunchen just för att springa…korkat. Men jag lärde mig ju verkligen ett och annat!
Hoppas att ni också har haft en härlig höstdag, kära läsare, och att ni fått vara ute i solskenet! Anton passade på att gå en skogstur med farfar, jag fick just en leverans bestående av ett stycke son och en korg med kantareller på botten.
Jag är lite i gourmettagen idag, nu när den delikata rådjursgrytan har sjunkit ner lite ska jag servera en ljuvlig kolapaj med röda bär (därav kolasås-koket) så vi alla kan gå in i ett härligt paltkoma och toksomna framför TV:n!