London, London, London!!

Hemma igen, efter att ha avnjutit mitt livs bästa födelsedagspresent någonsin! Det kvittar väl att jag fick den en månad i förväg, jag kommer njuta av upplevelsen i flera år! Tack, Hasse!! Och tack Tobbe, som varit vår tålmodige och underbare guide hela helgen!

London var underbart. Jag kommer liksom inte på något ord som kan beskriva känslan som uppfyller hela mitt bröst, så ”underbart” får helt enkelt duga. Vi anlände på torsdag eftermiddag och vandrade runt i London i flera timmar. Knatade ner mot Themsen, kollade på Big Ben, London Eye, Houses of Parliament (osäker på stavningen, det är ju utrikiska), Piccadilly Circus och jag vet inte allt vad vi hann se. Våren hade kommit och det blommade överallt, vi gick förbi en syrénhäck som jag inte kunde låta bli att köra in hela huvudet i, det doftade så ljuvligt!
Mindre ljuvligt var väl de trötta fötterna som bestämt protesterade mot allt promenerande. Hasse hade blåsor under tårna när vi väl kom tillbaks till hotellet. Så sedan fick det bli lite mera tunnelbana och taxi när vi skulle transportera oss längre sträckor, men det var inte fy skam det heller. Tunnelbanan går ju i princip hela tiden, det längsta vi fick vänta var 2 minuter, men oftast kom det ett tåg alldeles när vi klev ut på perrongen.

Vi hoppade över vårt planerade turistande i mångt och mycket, det var så underbart avkopplande att strosa omkring och bara vara! Vi gick och kikade lite, gled in på nån pub och tog en öl, knatade ut och kikade lite till, gled in på nästa pub. Jag har lärt mig dricka öl, kors i taket! Vid rätt temperatur och i trevligt sällskap är det ju riktigt gott!
Om det finns många pubar i London så finns det ännu fler mat-ställen! Det är bara att välja från vilken kontinent du vill ha mat och gå runt ett hörn så ligger där en restaurang med just det du söker. Italienskt, kinesiskt, polskt, ungerskt, thai…jag kan fortsätta hur länge som helst, men ni fattar poängen. Det blev dock inte så mycket utforskat på matfronten, den engelska frukosten höll oss mätta en bra bit in på eftermiddagen!

Lite shopping har vi hunnit med också! Vi tog en tur in på Oxford Street för att besöka varuhuset Primark. Det var ENORMT! I direkt kontrast till varuhusets storlek stod priserna, som var yttepyttiga. Det blev ett och annat fynd där, främst till barnen men även några plagg till oss vuxna. Barnens plagg kostade i snitt 40 kr vare sig det var byxor eller tröjor, själv köpte jag ett par jeans för knappa 70 riksdaler. Väldigt överkomligt!
Starkast intryck på mig gjorde nog ändå stadsdelen Camden Town. Herrejösses, vilket härligt ställe! Bara ett par stationer från centrala London, men det kändes som att komma till ett helt annat land, en helt annan värld! Från centrala Londons propra gator, med tjusiga butiker i långa rader kom vi till småbutikernas himmelrike! Där fanns allt mellan himmel och jord, i alla prisklasser du kan tänka dig förutom de riktigt höga. Det doftade av hundratals sorters mat från världens alla hörn, mängder med folk och massor av försäljare av ditten och datten. Musik hördes från både höger och vänster där punk avlöstes av karibiska rytmer. Vi köpte oss en öl och stod länge och bara njöt av stämningen där, innan vi gav oss in i vimlet vi också. Vi köpte en var sin tröja åt barnen och jag försökte mig på prutning vilket tydligen inte var min starka sida…jag lyckades bara få ner priset med 2 pund och det gick alldeles för fort så egentligen testade han mig nog bara för att se om jag var dum nog att ge 20 pund för två barntröjor. Men barnen blev jätteglada för dem!

Les Miserables (musikalen) var allt jag hoppats på och mer. Det är stor skillnad att se musikal i Sverige jämfört med i London. Upplevelsen går inte att beskriva med ord, helt enkelt. Jag grät som en liten gris, från början till slut! Det måste definitivt bli fler musikalresor till London!
Hasse, som aldrig sett musikal förut, fick sig en överraskning. Han har aldrig varit särskilt imponerad av tanken att betala för att gå och se en musikal, men nu har han ändrat åsikt. Han älskade det! Och hur kan man låta bli? Det är så medryckande att det är omöjligt att värja sig!

Nu sitter jag här och bara ler som ett fån, det här minnet kommer värma mig länge och väl. Mina batterier är nyladdade och det känns som om det kommer räcka hur länge som helst. Jag lyckades koppla av och bara njuta, säker i vissheten om att barnen hade det alldeles utmärkt hemma med mormor och morfar å Linda. Av Anton fick jag en stor kram när vi kom hem, men Tuva noterade bara i förbifarten att jag höll om henne ty hon var upptagen av TV:n. Ett gott tecken, hon har klarat sig fint utan mamma i ett par dagar!

Vi har varit på resande fot i ungefär 8 timmar idag, så jag är lite mör för tillfället. Och evigt tacksam för ”staben” som hållit ställningarna här hemma. Vi kom hem till älgstek och dukat bord, hur lyxigt är inte det?!

Barnen är nattade och nu tänker jag slänga mig i vår sköna soffa, suga lite på min karamell av minnen och njuta av att vara hemma igen!