Kungen i sadeln!

Eller njae, prins skulle han faktiskt vara idag. Jo, ridläraren sa det, att alla skulle sträcka på sig i sadeln som prinsar och prinsessor. Och Anton, han satt upprät som om han hade en pinne innanför tröjan. Vi har alltså varit och ridit idag.
Anton blev nästan lite besviken när han inte fick samma häst som sist, men det gick över när jag berättade för honom att den häst han blivit tilldelad faktiskt är en tvättäkta islänning, från Island. Oj oj, Anton blev mäkta imponerad när berättade hur Galdúr hamnat på ridskolan. Han var en gåva till kronprinsessan Viktoria, som hon i sin tur gav till Hamre Ridskola (Galdúr är utbildad hab-häst också). Jösses, det var minsann ingen dålig kuse som sonen klättrat upp på!
När alla suttit upp såg Anton lite blek ut.
– Mamma…om du leder hästen…vem ska hålla i mig bakom ryggen då? Så jag inte trillar?
– Ingen. Du kommer inte trilla.
– Näehä…
Sen tog ridläraren till orda.
– Idag ska vi rida ut i skogen, så vi tar ett litet varv i ridhuset så alla rätar in sig i ledet, sen rider vi ut.
– Mamma…menar hon ut som i utomhus?
– Ja, jag skulle tro att det är så hon menar.
– Oj.

Fast väl ute var det bara härligt. Solen sken och värmde på ryggen, fåglarna kvittrade och ridläraren var som vanligt helt underbart bra på att leda gruppen. Dom fick öva balans (genom att kika genom en låtsad kikare medan hästen gick), räkna myrstackar i upp och nerförsbacke, leka flygplan på hästryggen. Anton såg så himla nöjd ut däruppe i sadeln. På väg hem tog vi några svängar med lite trav, men mamma Ida hade inte tänkt till riktigt idag. Anton hade på sig ett par tunt fodrade byxor med glatt tyg, så han halkade runt som en snorloska i sadeln när vi travade.
– Mamma, jag håller på att halka av…
– Räta upp dej då.
– Okej.
Sen var det inte mer med det. Det var ju bara att räta upp sej! Fast jag hade lite dåligt samvete för byxorna…och sen hade vi inga jackor på oss heller. Jag hade aldrig anat att vi skulle rida ut så snart, så Anton och jag kom bara i långärmade t-shirts. Tur att det var varmt och skönt ute! Nästa gång tar vi jackan på, och så har jag lovat sonen ett par ridbyxor också. Jeans hade ju funkat, om inte Anton varit jeans-vägrare. Han avskyr jeans i alla former, vedervärdigt värdelöst klädesplagg!

Tuva och farfar följde med till ridhuset. Tuva var lite konfys till en början, varför skulle vi till ridhuset utan hennes cykelhjälm för? Och varför var handikapprampen uppfälld, hur ska man då kunna ta sej upp på hästen? Och varför i hela friden knatar Anton ut i ridhuset och hoppar upp på Galdúr?

Men hon hade aldrig orkat rida idag, lilla Tuvan. Hon har jobbat hårt i Humlan må ni tro! Vi var ut en sväng på eftermiddagen och planterade lite höstblomster i fönsterlådorna, Tuva satt i vagnen och hejjade på. När vi sen gick in så ville Tuva inte ta av skorna.
– Nej! Ut. Humlan.
Okej då, vi tog väl en sväng ut med Humlan då. Och såpbubblorna förstås, dom är viktiga att ha med sig som ”morot”. Tuva hon åkte och åkte, styrde och gjorde fart själv. I och för sig gick det mest runt runt eftersom Tuva är så mycket starkare i höger arm än vänster, vilket har gjort att vänster arm är ganska passiv. Hon kan använda den, men väljer alltid höger arm i alla fall. Strunt samma åt vilket håll det gick, det gick ju i alla fall! Tuva njöt i fulla drag, vi var ute i över 30 minuter innan jag slutligen tänkte att det är dumt att utmana ödet, nu bör vi nog byta till vagnen innan hon kräks av utmattning. Men när vi rullat in och jag skulle knäppa upp bältet i rullstolen, grabbade Tuva tag i det.
– Nej! Humlan!
– Vill du sitta kvar? Ska du inte vila lite i vagnen då?
– Nej! Humlan…meeera.
Så hon fick sitta kvar. Hon rullade in i köket och kollade lite, lyckades ta sig ut i vardagsrummet en sväng, in i vårat sovrum. Vi utforskade hennes bokhylla och hon kom på att hon både kan ta leksaker som står fritt i den, och öppna lådor och ta det hon vill ha. Skitkul!
Vid läggdags var hon alldeles svart i händerna efter däcken. Det finns ju fina drivhjul att greppa i, men Tuva greppar kring alltihop när hon kör. Både däck och drivhjul, och då blir man ganska skitig kan jag lova.
En trött men helnöjd dam slocknade i soffan, trots tappra försök att hålla sig vaken. Humlan står på sin ”parkering” och väntar, redo för nya äventyr imorgon!

3 reaktion på “Kungen i sadeln!

  1. Leffe

    Ja, ja. Det är välan bara att gå ut på blocket å leta efter hjälpmotor. Funderar om inte en 50-tals Victoria (eller Fuchs) kan gå att klämma fast på Humlan. Bra idé vá. Vad det gäller islandshästar och byxor föreslår jag att Du går in på järnaffären och köper lite smärgelduk för att sko byxrumpan med. Tar inte betalt för dessa ”goda” råd men förväntar mej att bli bjuden på rabarberpaj även nästa gång.
    Puss å kram från Leffe.

  2. Åsa

    Vad roligt att Tuva vill försöka med Humlan och att det tydligen går alldeles utmärkt.
    Log när jag läste om Anton och de ”glatta” byxorna…
    Min yngsta dotter (som nu är 29 snart) hon gick på ”häst och stallvård” på mellanstadiet och hon kom hem en gång och var så förbaskad på mig för att hon haft ett par ”glatta” byxor och hon hade ett sjå att hålla sig kvar på hästryggen.
    Ha dé!

  3. Bojan

    Himla kul att Anton har börjat rida! Kanhända har vi några urvuxna ridbyxor som ligger och skräpar. Jag ska kolla.
    Kramar från Faster B

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *