Kräftfiske

Japp, så har det då varit premiär för kräftfisket. Fast jag har inte fiskat nåt.
Visst är det mysigt med kräftfiske, att få packa på sig kläder och åka ut till den lilla stugan ute vid vattnet, lägga kräftburarna i vattnet, göra upp en liten eld och grilla korv, prata och mysa i väntan på att få vittja. Men så är det ju det där med myggen. Och kylan. Och fukten som skoningslöst smyger sig innanför kläderna. Tröttheten som verkar oövervinnerlig när det är dags att dra upp burarna på morgonen. Vetskapen om att det inte tar slut bara för att alla burar är tömda. Kräftorna ska fraktas hem, räknas och könsbestämmas för registrering, kokas, svalna av, packas i lådor, frysas in. Sen ska alla kastruller diskas.

Så det är faktiskt inte så tokigt att få ligga hemma på soffan, käka lördagsgodis och glo på nån halvbra film, höra barnen snusa och sova i sina sängar, och sen få krypa ner i sin egen varma, goa säng. Utan mygg och fukt innanför kläderna…

Hasse var ganska mör när de kom hem idag. Men han höll sig vaken, räknade kräftorna och kokade dem innan han for ut igen (det är ju fiske idag också). Anton och hans kompis Dexter var väldans fascinerade av de små krypen som viftade ilsket med klorna i plastbacken. När Hasse for ut för att beta om i kräftburarna fick Anton åka med. De for vid halv sju, Anton kom hem med farfar kvart över elva. Fullkomligt utsjasad! Han var hungrig och ville ha en macka innan han gick till sängs, men han var så trött att han började grina medan jag bredde smörgåsen. När vi gick upp till sängen hann Antons huvud nätt och jämt snudda vid kudden så sov han!

Jag är också lite småtrött får jag väl tillstå. Tuva väckte mig imorse. Klockan 04.50!! Hon hade ont i magen, försökte bajja. Länge, länge kämpade hon innan där blev nåt resultat. Jag blev tvungen att hjälpa henne, för det som ville ut var stenhårt, snustorrt och stort som en pingisboll. När vi var färdiga var Tuva sjöblöt i svett och alldeles iskall, hackade tänder och skakade i hela kroppen. Sådär har vi hållit på mest hela dagen, hon och jag. Lekt lite, klämt ut en pingisboll, lagt oss ner att hämta krafter igen, lekt, klämt ut en pingisboll, vilat. Stackars lilla stumpan, det måste göra så fruktansvärt ont! Har köpt katrinplommonjuice nu, som jag ska ge i knappen. Hoppas det hjälper.

Men nu får jag snart krypa till kojs, ska bara ge Tuva sista målet mat för dagen. Och mumsa i mig en premiärkräfta förstås. Jag har packat alla kräftorna och diskat alla kastrullerna, då är man väl värd att få smaska i sig en kräfta som belöning, och ingen kräfta är så god som årets allra första!