Ja idag blev det inte mycket till dag, kan man väl säga. Vi har sovit bort större delen av den!
Det hela har sin orsak och ursprung i gårdagskvällen/natten. Tuva somnade ganska villigt vid halv tio på kvällen, kors i taket för det var jag som sövde henne!
Hon skulle ha mat igen vid elva, så jag fördrev tiden med ett farligt roligt tidsfördriv: Guitar Hero. För den oinvigde kan jag ju i korta drag förklara vad det är för något. Det är ett TV-spel som går ut på att spela gitarr, men det fina med kråksången är att du inte behöver vara nån fena på gitarr i verkligheten. Allt du behöver är färgseende, koordinationsförmåga och nån form av taktkänsla. Sen är det bara att lira, som den värsta Hendrix! Tryck på rätt knappar i rätt tid och ordning och du är i hamn!
Nåväl, det är i alla fall ruskigt roligt. Att koppla på maten gick smidigt, Tuva rörde inte en fena medan jag medicinerade och kopplade mat. När maten gått färdigt gick det dock sämre…
Just som jag klev in i sovrummet såg jag att Tuva låg med öppna ögon. Shit! Om jag bara står still en stund kanske hon somnar om, det har hänt förut. Men ser hon rörelse så måste hon ju kolla vad det var och blir därmed mer vaken. Så jag stod still, i tre minuter. Sedan vände Tuva blicken mot mig och flinade.
– Mätt. Tack!
Jag kunde ju inte låta bli att brista i skratt! Och vips var Tuva pigg som en mört, här kommer mamma in och skrattar då måste det ju vara morgon, minst!
Vi gav det en timme, hon fick ligga kvar i bingen i ett försök att få henne att somna av ren uttråkning. Hon låg där så snällt och jollrade å skrattade åt sina egna skämt. Klockan ett insåg vi att vi att det vart kört, hon skulle inte somna. Vår okrönte konung av barnasövande (Hasse) tog på sig arbetskostymen och satte sig i soffan med Tuva medan jag glatt fick tula kudde hela natten. Efter en stund började Tuva samla på sig slem och rossla nåt alldeles väldigt (vilket jag inte hörde ett dyft av, jag hade ju en dejt med John Blund). Det blev en lång natt.
Klockan 06 klev jag upp och mötte min man på sovrumströskeln då han var på väg att lägga Tuva i hennes säng.
– Godmorgon! sa jag
– Godnatt! sa han
Det blev mycket sova av efter det. Hasse och Tuva började snarka ungefär samtidigt, i underskön harmoni. Sedan jag utfodrat sonen och fått honom representabel för skolan gick jag ut med hundarna och kröp sedan ner under täcket, jag också! Vi töser sov till elva, maken något längre så han fick vad som kan motsvara en natts sömn.
Sen bidde det inte mycket gjort idag. Men jag skulle inte vilja kalla det en bortkastad dag för det, varje dag är värdefull!
Just nu sitter jag och vräker mig i vår nya fåtölj. En sån där sköning som går att luta bakåt och fälla upp fotstöd på. Ljuvligt! Hundarna funderade nog på statusen på vår mentala hälsa för en stund sedan, ty det är något som skrapar lite när man luta fåtöljen bakåt. För att undersöka om det var något som månne kunde slitas till lite granna satte jag mig i den bakåtfällda fåtöljen varpå Hasse drog ryggstödet (och därmed också mig) från liggande till sittande och tillbaks igen upprepade gånger. Zingo stod och såg ut som om han bara väntade på att jag till slut skulle kastas ur den där läskiga möbeln och behöva tas emot.
Åh, nu sover lilla damen. Äntligen! Då ska jag pipa iväg och göra lite nattamat och mediciner. Tjipp å’hoj!