Klippt och skuret

Jag har gjort ett byte idag. Två ruffsiga trollungar mot två välfriserade sötnosar. Och det kostade inte mer än 680 kr + en fika på kondis. Pengarna gick förstås frisören, och fikat efteråt var en muta för att få sonen att sitta still. Egentligen hade jag nog inte behövt muta, han har ju blivit stor och förståndig, våran son. Men jag hade ju förra gången frisk i minnet, då for han omkring som om han satt på en myrstack!
Hasse tyckte att det borde vara billigare att klippa barn än vuxna, men jag tycker att frisörskans tålamod var värt vartenda öre. Tuva sitter ju aldrig still! Hon satt förstås i Humlan, och vi hade låst däcken. Men hon far fram och tillbaka och vill titta på än det ena än det andra, på frisören, på de andra kunderna, upp i taket, ut genom fönstret. Men med säker hand hängde frisören Frida med i svängarna. Vi provade att klippa lugg på Tuva den här gången, det såg så sött ut när håret var blött och nerkammat. Men sen torkade ju håret, och hennes naturliga lockighet gjorde att luggen reste sig lite åt alla håll så Tuva ser lite vild ut. Fast det passar henne, hon är ju lite vild av sig.
Anton var desto lugnare i frisörsstolen, han satt som en ljus och såg ut att njuta när Frida plockade med håret. Och så stor han såg ut när det var färdigt! Man kan tro att han går i tvåan nästan!

Efteråt gick vi till konditoriet som ligger nästan rakt över gatan från frisören och kalasade på tårta och kladdkaka. Tuva smaskade i sig grädde och tårtfyllning! Vi var samlade hela familjen, tänk va mysigt det kan vara att göra nåt så enkelt som att åka och klippa sig.
Vi har haft en himla mysig dag överlag, det har varit så fantastisk väder att vi mest varit ute. Tuva och jag for till dagis en sväng imorse och följde med på skogsutflykt. Sen passade jag på att klämma in ett träningspass medan jag väntade på att min lunch skulle bli färdig i ugnen innan vi for till frisören. Solen sken och fåglarna kvittrade när vi kom hem, så vi tog på oss promenadskorna och dammade av Antons cykel. Han cyklade inte så mycket förra året, tålamodet räckte liksom inte till. Han blev förbaskad när han tappade balansen och cykeln välte gång på gång. Idag cyklade Hasse bredvid honom och då gick det bättre. Visst trillade han några gånger i början, men ganska snart hittade han balansen och då gick det av bara farten. Vi gick/cyklade runt sjön med hundarna. Hur härligt som helst!
Middagen fick bli lite sen, det gäller att passa på och njuta när solen är framme. Jag gjorde morotslasagne. Den var ganska enkel att göra men tog lite tid, som lasagne gör. Den var så fin när jag plockade den ur ugnen. Förväntansfullt tog jag en tugga för att njuta av en perfekt harmoni av morötter, tomat, oregano och persilja… och blev dunderbesviken. Den var inte alls så god som den såg ut. Anton var väldigt finkänslig när han skulle betygsätta maten.
– Ja, den var halvgod.
– Okej, vad var det som var gott?
– Pastaplattorna.

Alltid nåt! Det blir nog ingen repris på den lasagnen, men man måste våga prova lite nytt om man ska kunna hitta några nya favoriter!