Kalas hos Krigarprinsessan

Den här lördagen har varit en sån dag då jag överväldigats av ödmjukhet, gång på gång. Tacksamhet inför livet, för allt vad det ger oss varje dag i form av ögonblick, upplevelser och möten. En sådan dag då jag går med varma, mjuka tårar gömda under ögonlocken från morgon till kväll.
Vaknade tidigt, åt frukost med min underbare son. Vi talade om livets ditt och datt medan vi knaprade i oss frukostflingorna för att sedan sitta tätt ihop framför barnprogrammen en stund. Kröp ner bredvid min älskade, nära nära och värmde min kalla hud i hans varma armar. Klev upp igen till ljudet av vår fantastiska dotter som började fnissa i sängen när hon slagit upp sina stora, bruna ögon. Tacksam. Ödmjuk. Vi andas, alla fyra, även denna lördag. Tack.

Efter lunch packade vi in oss i guldbussen och styrde kosan mot Säter för ett 3-årskalas, men inte vilket som helst. Krigarprinsessan Tekla bjöd till fest! Och vilken fest sen! Tårta, saft och glass. Lek och bus i stora portioner! Tuva var inte blyg av sig, trots att det var första gången som vi alla träffades ”på riktigt”. Tuva och Tekla har i och för sig träffats förut, nån gång på ridningen och så sent som i torsdags på simningen. Inom loppet av några minuter hade Tuva memorerat namnet på alla gäster och höll noga koll på vart alla uppehöll sig hela tiden.
Hon hann också rafsa runt bland de flesta av Teklas leksaker och lite i mamma Towes kökslådor. Höjdpunkten var när vi alla fick provbada Teklas nya bollpool! Barnen blev alldeles vilda och jag får medge att det är en härlig känsla även som vuxen att få krypa ner i ett hav av färgglada plastbollar. Anton busade hejvilt (kanske lite för vilt ibland), Tuva och Tekla verkade njuta av allt hallaballoo. Varje rörelse flyttade bollarna en aning, det blev nästan som massage att sitta där. När det mesta buset fått utlopp blev Tuva alldeles avslappnad av all bollmassage och passade på att ta små stunder av vila i min famn. Helt underbart.

Jag bjuder på några bilder (fler finns i galleriet). Det är omöjligt att inte förälska sig i Krigarprinsessans skrattgropar och glimten hon har i ögat. Tack, Towe och Fredrik för att vi fick komma. Det var ett möte som värmer mitt hjärta, vi hoppas på fler i framtiden!