Oj, vilken respons vi fått på inslaget i Nyhetsmorgon Söndag! Roligt!
Tilde är så lätt att prata med och Lovisa som stod bakom kamerorna var jätteduktig. Kändes som att sitta i vardagsrummet och prata med en kompis. Superfint klippt också, Lovisa! Himla kul att den lille kaktjyven, som passade på när alla var upptagna med annat, fastnade på bild, hihi!
Tack för alla värmande kommentarer! Det har haglat in både här på bloggen och på Facebook, och det värmer i hjärtat. Just nu behöver vi en liten ”injektion” av sådant, eftersom vi snubblat rakt in i vad som känns som den fyrahundraförtielfte förkylningen sen höstlovet. Tilde och Lovisa var här i torsdags och det var väl tajmat, för i fredags började Tuva spy som en brandslang. Förkylning. Suck.
Riktigt under isen är hon, lilla Fjärilen. Hes och kraxig, hostig, febrig och superdupertrött. Så det är vaknätter som gäller igen, eller fortfarande, eller ja, jag vet inte. Det känns som om det var väldigt längesedan Hasse och jag kunde gå och lägga oss samtidigt och få sova en hel natt i samma säng.
Den här bacillusken är väldigt rättvis av sig, eftersom den hoppat på oss allihop, samtidigt. Anton ser ut som ett litet spöke, blek och emlig med en tunn hinna av svett i pannan. Feber och hosta, ont i halsen. Och trött. Han ville följa med ut på en kort promenad i skogen med Zingo idag, men den fick bli kortare än kort eftersom Anton fick en sån hostattack att kräktes i mossan.
– Förstår du nu varför vi sa att du inte får gå till skolan imorgon?
– Nä. Eller…ja, jo okej då…
Men sin egen förkylning bryr han sig inte så mycket i just nu, han är mest orolig för Tuva. Jag tror inte att Anton riktigt har greppat förut hur svårt sjuk lillasyster faktiskt är och det är väl fullt förståeligt. Hur ska man kunna greppa något så stort och fruktansvärt när man är så liten? Men nu förstår han, och han är rädd. Att bli påmind om precis hur sjuk Tuva är, tycker han är extra jobbigt. Det blir många tårar, många frågor om döden. Och vi svarar, så gott vi kan. Och gråter tillsammans. För det är något vi har pratat om, ofta och många gånger. Tårar som vill ut, måste ut. Som jag sa i inslaget imorse ”starkast är man när man kan vara svag också”.
Sant. Sant.
vilket fint inslag om er goa, glada, härliga familj. Så klok du är Ida! Jag önskar jag kunde ”ta” förkylningen från Tuva….
Styrkekramar från Carina
Undrar om ni förstår er storhet i ert sätt att vara..
ni har då vunnit min respekt o jag beundrar er för er enorma styrka
mod o kärlek ..önskar bara jag kunde bidra med nåt för att lindra er vardag
.. Nu är det ju inte möjligt men min respekt och högaktning får ni .. O massor av kramar// Irene
Jag instämmer i vad Irene här har skrivit och tackar också för ett så fint inslag på Nyhetsmorgon igår. Jag blev nog lite förvarnad av Håkans inlägg på Långshyttesidan där han poserade glatt bredvid Tilde. Hade blivit besviken om jag hade missat det trevliga inslaget. Hoppas nu att lilla Tuva blir bättre så fort som möjligt, nu blir det ju sommar snart. Kram
En varm kram till er kämpande familj…känner igen vare ord…vi har varit där…och och det gör så ont att våra barn ska behöva ha en så hemskt sjukdom, vår Jozzan kämpade i 18 år och varje dag utan henne nu gör så ont….styrke kram ar till er alla…/ Lena
En jäääääääääääääääääääääääättestor till er.
Såg er på tv me Tilde, ni verkar underbara, blev lite kär i Tuva, hon verkar ha mkt mkt gjälde o mkt bus!
Hoppas resan blir jättebra
Hälsa Tuva så gött