Kakor, kakor, kakor!

Så här fina var busungarna när vi for på Spökfreda’

Åh, det var så tråkigt väder igår. Hasse var borta på jakt, barnen och jag var ensamma hemma. Och vad gör man om man har tråkigt och det är trist väder? BAKAR!!! Vi for ner på ICA och köpte lördagsgodis och ingredienser, sen skred vi till verket. Anton hade inte så tråkigt att han kände sig manad att vara med, han lekte för fulla muggar både inne och ute. Tuva och jag gav oss i kast med kakorna. Tre plåtar nöttoppar, två plåtar biscotti och en panna brownies. Mums! Enda nackdelen är ju att vi kommer äta upp allt som jag har bakat, förr eller senare, och då rullar vi ju fram sen… Jag gav bort en stor burk till svärfar, så vi slipper rulla ensamma.
Det var i och för sig lika trist väder idag, men jag var mer inspirerad och mindre uttråkad. Jag snörade på mig löparskorna och tog en joggingtur i duggregnet, det var inte alls så tokigt. Det är ganska vackert ute när det regnar! Vattnet glänser i gräset och på höstlöven, alla ljud blir lite dämpade och dova, trädtopparna var inbäddade i mjuk dimma. Rofyllt!

Tuva har varit på lite sämre humör, dagen började dåligt. Hon hade gett sig fasen på att hon skulle följa med ut med hundarna, men Hasse, Vevve och Anton skulle ju ta en långtur i skogen och det är ganska knöligt att genomföra med rullstol. Jädrar i min låda vad förbannad hon blev när hon insåg att hon och jag skulle stanna hemma! Hon skrek, grät och blev alldeles högröd i ansiktet.
– Mä! Mä, mä, MÄÄÄÄ!!!!!

Japp, hon ville följa med. Jag försökte alla trick i boken för att få henne på bättre humör, men hon skrek tills hon kräktes. Först då lugnade hon ner sig en smula. Men hon fortsatte att tala om för mig hur arg och ledsen hon var. Våra barn har ärvt vår envishet, och den kommer de att gå långt på!
Hon surade i alla fall inte hela dagen. Dagens största smil plockade hon fram när jag rullade ut stå-skalet från hennes rum (rummet som fortfarande är lika läskigt som det värsta spökhus att gå in i om man heter Tuva). Det där stå-skalet har varit lite läskigt ett tag, av någon anledning som jag inte kan komma på, så hon har inte använt det på flera veckor. Men idag var det roligt igen! Jag hade tänkt att hon skulle få stå i 10 minuter eller så, som mjukstart, men hon ville inte komma ur det! Jag frågade gång på annan om hon inte var trött och ville göra nåt annat men icke, hon ville bara vara i ”teddy”! Över 30 minuter stod hon där, rullade omkring och plockade i kökslådorna, åkte in och kollade på TV, försökte dra ner blomkrukor. Jag var tvungen att avlägga ett dyrt och heligt löfte om att hon skulle få stå mera imorgon innan jag fick plocka ur henne. Nu står Teddy i vardagsrummet och väntar, så att det inte ska bli bortglömt. För hon har bra minne, lilla fjärilen, och jag vill ju inte riskera att göra henne sådär arg som hon var imorse igen!