Kaka på kaka

Åh herrejösses, här avlöser kalasen varandra. Jag hinner inte städa undan det ena innan nästa börjar, hihi.
På lördag är det dags igen, så imorgon ska jag börja med tårtan. Som jag i ett svagt ögonblick råkade lova att göra på Crazy Frog-tema… Jaja, det blir säkert bra!

I tisdags blev min ”lilla” kille 9 år! På måndagskvällen satt vi och pratade lite om den stundande födelsedagen. Han visste ju att det officiella kalaset var planerat till lördagen, men man vill ju gärna bli uppvaktad på den faktiska födelsedagen också…
– Men, kommer jag få några presenter imorgon då?
– Alltså, du fick ju vår present lite i förtid. Du fick ju din fina cykel av oss och farfar. Det var en väldigt dyr present.
– Men…men, jag vill ju ha nåt inslaget!!

Ja det är inte lätt att vara liten. Nåväl, måndagen passerade och tisdagen kom. Det blev en kanonmysig födelsedag i alldeles lagom tempo. Jag följde med till skolan och var med hela dagen, supermysigt och något jag verkligen rekommenderar att alla mammor och pappor tar sig tid att göra, nån gång. Kanske inte nödvändigtvis på födelsedagen, men häng med till skolan en dag.
Antons klass har fått fjärilslarver som de studerar och tar hand om, och varje gång något nytt händer med larverna är det helt okej att släppa allt man har för händerna för att kolla på larven. Vi släppte rubb och stubb tre gånger i tisdags, när tre av larverna övergick till att bli puppor. Löjligt spännande, faktiskt!
Det bidde som sagt inget officiellt kalas i tisdags, men Anton blev ändå ordentligt uppvaktad på sin födelsedag. Farmor tittade förbi med paket, Tuvas assistent gratulerade och kom med present och på kvällskvisten kom Kristin å Patrick och käkade middag med oss. I vår familj är det tradition att födelsedagsbarnet får bestämma menyn på sin stora dag och tisdagen var inget undantag.
Det blev o´boy med marshmallows å rostad macka till frukost, våfflor till mellis och hamburgare, bröd och pommes frites till middag. Och så en rabarberpaj till efterrätt! Lunchen hade han förstås inte så stor inverkan på, men som väl var bjöd skolköket på färsbiffar, vilket gick hem hos sonen.

Det var en nöjd stor, liten kille som kröp till kojs på kvällskvisten.

Igår tog Hasse och jag årets premiärpass på cyklarna. Det märks att det var längesen, jag fick problem redan när jag satt mig på sadeln och skulle försöka få fast cykelskorna i tramporna… Men vi tog oss iväg i alla fall. Vi tog en lätt liten runda på knappa 15 kilometer för att inte chocka våra kroppar ur vinterträdan.
Det är ett underbart sätt att motioner på, med cykeln. Frisk luft, fågelkvitter och vackra vyer. Både kropp och själ får sitt. Men det märks att man börjar bli gammal, ty när vi susade ner för en lång backe och kom upp i 40 km/h i medlutet kunde jag inte riktigt njuta av fartvindarna. Det enda jag kunde koncentrera mig på var hur jäkla ont det skulle göra att vurpa i 40 km/h, särskilt som fötterna sitter fast i tramporna…
Det blev inga vurpor, vi tog oss hem helskinnade. Vurp-skräcken kanske släpper en bit in i träningen. Hoppas jag.

Näe, nu måste jag leta rätt på John Blund. Imorgon jobbar jag med Tuva, vi ska till skolan, och på eftermiddagen blir det till att baka tårta. Och försöka sno ihop nåt som liknar en galen, blå groda att pryda verket med.

 

Tjipp!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *