Är du en julstädare? Så där så att varje liten vrå i hemmet måste hinna städas riktigt ordentligt till jul?
Näe, inte jag heller. Fast jag brukar städa sådär riktigt noga några gånger om året, damma ur varenda liten låda, garderob och skrubb. Tänkte att jag skulle börja idag, fast helt utan någon som helst ambition att bli färdig före jul. Jag började med sovrummet, det känns så överkomligt på nåt vis. Tre timmar tog det, TRE TIMMAR!! För det lilla rummet! Rev som en furie i garderoberna, vände upp och ner på nattduksborden, kröp både under och bakom sängen i jakt på dammråttorna. Tuva tyckte att måttet var rågat när jag lyfte upp sängbottnarna ur sängramen och började dammsuga dem.
– Mamma…gaaalen!
Jo, lite knäpp är jag nog. Men galen, det vet jag inte… Rent blev det i alla fall! Jag hade liksom ångan uppe när sovrummet var klart, så jag tänkte att jag tar nästa rum på tur också nämligen vardagsrummet! Men där tog ångan slut. Bara vid tanken… Vi åkte ner till Nilla istället och kalasade på resterna av tårtan!
Anton slapp undan storstädningen (ja, han behöver ju såklart inte städa vårt sovrum men nåde den som kommer i vägen för Modern med Moppen och Hinken när hon städar), han och hundarna tog en långpromenad i blötsnön med farfar istället. Jag vet inte vem som var blötast när dom kom hem, Anton eller hundarna, men alla tre såg lika nöjda ut i alla fall.
Tänkte att vi skulle ha lite lördagsmys hela familjen nu på kvällskvisten, med en god middag som start. Sötsur wok med fläskfilé och nudlar! Jag dukade med fina tallrikarna och vinglas, fast Anton fick hallonsaft i sitt förstås. Men det blir ju inte riktigt som man tänkt sig… Hasse hade lovat att köra lite bekanta till nån buss som skulle vidare till ett julbord och till på köpet hade Anton glömt sina glasögon i Rörshyttan, så han var väl borta i nån timme. Maten blev ju klar mitt i, jag hade inte räknat med de där glömda glasögonen när jag planerade matlagningstiden. Inte så gott med kalla nudlar, så Anton och jag satte oss till bords. Ja, och Tuva så klart.
– VAD är det DÄR?
– Det är en wok…
– Det är grönsaker i den!!
– Mmm…det är det.
Hårt sammanbiten började Anton äta av den delikata middagen, diskret smög han grönsakerna åt sidan. Det tog tid, låååång tid, att peta i sig det lilla som blev kvar (nudlarna och fläskfilén). Men han kämpade väl. I slutändan hade han inte ätit så mycket, för jag lade inte på någon stor portion och med grönsakerna bortpetade blev det kanske en kvarts portion han fick ner.
– Anton, det blev lite nudlar kvar som inte är blandat med nåt annat, vill du ha dom?
– Åh, mamma! Jag älskar dej!!!
Han flög på mig och gav mig en stor kram. Jag antar att jag får tolka det som att wok inte var veckans hit, och att han blev väldigt lycklig över att få lite naturella nudlar med ketchup och därmed slippa gå hungrig ifrån matbordet…
Ja ja, jag tyckte i alla fall att det var ruggigt gott. När vi hade ätit allihopa, så var det dags för filmkväll! Anton älskar när vi har filmkväll, han beställde popcorn, godis och läsk. Oj, vad vi mumsade. Anton har ätit så mycket popcorn att täcket kommer sväva nån decimeter ifrån taket inatt ( om du inte visste det så blir man vansinnigt gasig av popcorn ). Jag trodde han skulle vara vaken halva natten av sockerkick, men icke. Han somnade som en klubbad säl när jag satte på musiksagan. Tuva somnade också gott efter filmen, kan vi månne vara på väg mot normala sovmönster igen?