Jo tack, inget vidare

-Hur är det?
– Jo tack, inget vidare!

Ja, ärlighet varar väl längst, eller?!
Just nu är det faktiskt inget vidare. Tuva är blek, klen och ledsen. Anton är hostig som få. Både Hasse och jag hostar och rosslar medan vi delar på vaknätterna. Och när man är trött känns allting liksom lite värre. Borde väl ha sjukskrivit mig imorse, men det gick ju liksom inte. Jag var den enda personalen som skulle vara på plats på hela förmiddagen, med 12 små yrväder. Så jag löste av Hasse kl 4, satt i soffan med Tuva till 7:30 när Linda kom, drog på mig jackan och åkte till jobbet med avsikten att åka hem igen så snart jag löst det med en vikarie. Det löste sig inget vidare, jag blev kvar på jobbet till 14.00.

Det gick i och för sig som en dans, barnen skötte sig alldeles exemplariskt. Flera stycken hade sett mig på TV igår och tyckte det var både roligt och lite konstigt.
– Hur kunde du vara i TV?
– Ehm, jo Tilde kom och hälsade på mig i torsdags och…
– Varför kom hon inte hem till mig då?!
Jaa…vad svarar man?

En flicka på min avdelning hade förvisso sett mig, men det var Anton hon uppmärksammat.
– Igår såg jag på TV när Anton knyckte en syltkaka!!

Haha, ja det var det nog ingen som missade.

Sitter just nu bredvid Tuva i soffan, men det verkar inte gillas alls. När man är förkyld, har ont i halsen, tappat rösten och är övertrött så det står härliga till vill man inte ligga bredvid. Då vill man ligga i famnen!
Sagt och gjort, vi gosar ihop oss och glor på TV.
Ni kan få glo på Antons tårta! Den blev ganska fräck, tack Hasse för att du räddade hela bakverket när jag höll på att ge upp!

Bröllopstårta med Super Meat Boy och hans rosa flickvän!