Jättefötter!

Jösses amalia mandarin vad Antons fötter har växt! Jag började ana oråd när hans naglar såg lite krökta ut längst fram, men han hävdade bestämt att de inte tog i fram i skorna. Men efter lite lirkande erkände han att tårna nog hade det lite trångt (han gillar inte att köpa nya skor). Så idag for Tuva och jag ut på Uppdrag Nya Skor! Vi for till Kupolen, det är så enkelt att handla där när man har Tuva med sig eftersom allt ligger under samma tak, allt från SkoHuset till Blomsterriket. Vad du än kan tänkas behöva så hittar du det där.
Det tog i och för sig en stund innan vi kom till själva Kupolen, vi hade lovat Hasse att lämna in hans badmintonracket för omsträngning på Badmintonhallen och sen skulle vi in på Granngården och köpa hundfoder. Bara två stopp på vägen, men om man räknar in alla moment som två stopp innebär så har man att göra ett tag. Tuva måste ju med in, så bältena måste knäppas upp (hon har dubbla bälten, ett bälte för att ge henne en behaglig sittställning och så det vanliga bältet som ska hålla fast henne vid eventuell krock), Humlan ska ut ur bilen, Tuva ska ner i Humlan, sen ska vi in i butiken och tampas (Tuva vill ju köra själv, men inte alls åt det håll som jag tycker att vi ska gå), hämta det vi skulle ha, ta oss till kassan, betala och gå ut till bilen igen, packa in Tuva, spänna båda bältena, packa in Humlan och köra iväg. Puh!!

Åh, vad mycket snyggt som har smygit sig fram i butikerna! Jag såg en ursnygg cardigan, en lång svart som bara viskade ” kryp in här så ska jag mota bort höstrusket”, och ett par jättesnygga byxor, en underbar tunika, ett par mockastövlar som var som klippta och skurna för mina fötter (mina fötter hade nog bytt mina varma vandringskängor mot vilket annat skodon som helst!). Och alltihop fick jag vackert trava förbi…snyft… Det var ju inte jag som skulle ha kläder idag, och inte skulle jag i min vildaste fantasi fått för mig att försöka prova kläder när Tuva var på sitt värsta ”driva-mamma-till-vansinne”-humör! Men jag köpte mig ett paket nya strumpor i alla fall, lite höstfin vill man ju vara.

Nåväl, vi tog oss till skobutiken i alla fall. Jag hade ritat av Antons fötter och expediten kollade på mätstickan.
– ja, men då landar vi runt storlek 31-32 ungerfär.
Inte konstigt att Antons naglar krökt sig då, den är stl 29 på hans springskor…
Vi letade runt lite och hittade perfekta kängor och allvädersstövlar med gosigt foder. För säkerhets skull mätte vi varje sko för att kolla så de skulle passa. Hör och häpna, det blev 32 på kängorna och 33 (!) på stövlarna. Nu ska väl gossens naglar börja peka åt rätt håll igen.
Men innan vi hade hittat de där kängorna så hade Tuva snudd på rivit ner halva skobutiken på golvet, tokfnissandes. Mamman var alldeles genomsvettig. Och det var ju inte slut där, Anton har ju växt på längden och börjat slita kläder som jag vet inte vad, så vi var tvugna att införskaffa byxor åt nådig herrn också.

Alltså, klädbutikerna möblerar jäkligt trångt tycker jag. Tuva nådde att dra ner plagg med bägge armarna där vi irrade i gångarna i jakt på byxor som var mjukare än jeans. (Och varför kan inte Anton släppa det här med att jeans är obekväma, det kryllar ju av jeans i butikerna!!). Efter mycket om och men hittade jag två par manchesterbyxor som var mjuka och sköna. Och så en ny tröja, inte för att den var blodigt nödvändig men den var så himla tuff. Efter en timme på H&M hade jag plockat upp ca 25 plagg från golvet och hängt tillbaks dem på galgarna, varje gång jag böjde mig ner för att plocka upp det som Tuva rivit ner så rev hon ner nåt på andra sidan gången. Suuuuuck!!!!!

På väg hem så somnade Tuva som en klubbad säl, det tar på krafterna att riva butiker. Men kul är det förstås, så det får jag faktiskt bjuda på tycker jag!