Jätteblöt nationaldag

Nu har vi trotsat vädergudarna färdigt. Anton for ner i förväg med Raie, just då var det uppehåll och till och med lite solsken. I Bruksparken fanns gott om kompisar att busa runt med så Anton var helnöjd. Tuva och jag skulle komma lite efter, när hennes mat gått klart. Då började molnen torna upp sig. Först tänkte jag hurtigt promenera ner (det är ju inte nämnvärt långt ner på  bruket från oss) men jag tog det säkra före det osäkra och tog bussen ner. Pep in på ICA och införskaffade det heliga lördagsgodiset åt sonen. När jag kom ut igen hade regnet börjat, himlen var alldeles svart och lovade mer av den blöta varan. Så vi skippade Brukets Dag, Tuva och jag. Att jag inte skäms, en Långshyttebo som inte går på Brukets dag! Hämtade upp Anton också, alla kompisar hade gått hem för det blev så dåligt väder men han var glad som en lärka i alla fall. Nu ligger han på soffan å mofflar Ahlgrens bilar och spelar Super Mario, för det får man när det är dåligt väder och lördag till på köpet.

Själv har jag välsignats med en huvudvärk av utomordentliga mått. Självförvållad förvisso, men det gör lika ont i alla fall. Jag var lite korkad igår. Det var ju så kallt och blåsigt att jag inte kände mig nämnvärt motiverad att dra på mig löparkläderna och jogga mina 7 km, så jag gick upp och körde en vända på motionscykeln istället. Det var ett tag sen jag använde den, hade glömt hur jobbigt det var. Men kul också. Satt och pumpade järnet i en halvtimme, 14 km avverkade jag. Sen var jag ju så uppvärmd och fin att ett styrkepass kändes som den perfekta grädden på moset. En halvtimme av den sorten blev det, pumpa pumpa. Härligt!
Men sen glömde jag ju det där grundläggande med vatten. Om jag vet att jag ska ut och jogga så laddar jag hela dagen, ser till att äta bra och vätska mig ordentligt så kroppen är redo för löp-passet. Men det föll liksom helt bort när det blev ett pass på cykeln istället. Jag hade väl ätit lite halvtaskigt och inte druckit just nåt vatten alls, men det kände jag inte av. Dagen gick och kvällen kom, till middagen lyxade vi till med ett glas rött. En liten martini blev det till kvällskvisten. Och idag är kroppen ursinnig! Jamen hur smart får man vara, först träna järnet så svetten sprutar och sen dricka alkohol?! Kroppen var ju desperat efter vätska! Så idag har jag en välförtjänt skallebang. På årets festligaste dag. Klyftigt Kroghen, klyftigt.

Anton tycker jag ser ut som en påskkärring när jag har ont i huvudet, jag brukar knyta en scarf hårt om huvudet. Det hjälper faktiskt, både trycket och värmen mildrar lite. Men jag kan ju inte påstå att jag är vacker. Tuva som är modemedveten av sig tycker i alla fall att mamma är så fin med den glittriga scarfen om det kala huvudet!