Jag borde sluta…

laga så god mat. Det är inte hållbart. Jag har just avnjutit en söndagsmiddag värdig en gud! (Japp, jag är ödmjuk också)
Stekt biff med potatis, ratatouille och bearnaise. Till efterrätt en citrondoftande, frasig äppelbakelse serverad med vaniljgrädde. Raaaap!
Fast sonen tycker nog inte att mammas kulinariska färdigheter är av någon vidare rang, han äter inte ratatouille och köttet åt han bara för att bli mätt. Kött är inte hans favorit, såvida det inte är i form av köttfärs. Efterrätten satte han tänderna i med stora ögon och stort gap men tappade hela bakelsen på tallriken när hans tunga registrerade att anrättningen innehöll citron.
– Näe fy…! utbrast han och höll för munnen.
– Förlåt, mamma…jag menar bara…eh, det här var inte min nya favorit…

Vi försöker lära Anton att det är ohyffsat att säga att mat är äcklig, även om man tycker att det smakar vämjeligt. Av respekt för den som tillagat vad man än äter så kan man försöka välja sina ord lite bättre. Till emepel som Anton sa om bakelsen, att det inte var nån favorit. Alternativt kan man försöka hitta något i maträtten som var ätligt, och kommentera det istället för att klanka ner på det man inte gillade.

Igår åt Anton middag före oss för att kunna äta middag över huvudtaget, Hasse och jag skulle äta kräftor.

gott

Anton står inte ut med doften av vitlöksbrödet som är närmast obligatoriskt till dessa små läckerheter. Han bjöds istället på en given favorit, potatisbullar och lingonsylt!
Han orkade inte så mycket mat, vi hade fikat dagen lång. Först på fiket i Hedemora, där han till min stora glädje valde en saffranssemla. Jag vet att han inte orkar en hel semla, så sockerkicken skulle bli begränsad. Men så gick han med när Hasse skulle prata lite med bagaren (dom är lite tjenis med varandra) och se, den snälla sockerbagaren bjöd min son på en enorm, fransk maräng. Pang tjoff och myror i brallan!
Vi hann bara hem och vända i dörren innan vi skulle på nästa fika-kalas, världens bästa Raie fyllde nämligen år igår!  Efter den fika-dagen kan jag förstå om det var lite tungt att peta ner potatisbullarna….

Nu låter det som om vi inte gjort annat än att stoppa i oss en massa gott hela helgen, och det har vi väl inte heller. Jå, jag har bytt blöja. 7 bajsblöjor, närmare bestämt, med total sanering av Tuva, rollstolen och vartenda plagg hon vid tillfället hade på kroppen. Näe, vänta…*sniff sniff*, jag får nog revidera det där. 8 bajsblöjor….

En reaktion på “Jag borde sluta…

  1. Annelie

    Så god mat ni ätit. Det vattnas i munen. Bra ord Anton valde i stället för att säga vad han tyckte om bakelsen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *