Inga nyheter = bra nyheter

Aj aj aj. Ömt. Bränner. Svider. Det här kommer inte kännas nåt vidare imorgon.
Linda jobbade ju ikväll, så Hasse och jag tänkte att vi skulle passa på att motionera lite tillsammans. Ikväll blev det Hasses förstahandsval vad gäller konditionsträning, nämligen cykel. Vi köpte ju nya cyklar i höstas men har inte hunnit använda dem så värst mycket. Idag använde vi dem lite för mycket, åtminstone jag.
Hasse föreslog en tur längs med Husbyringen, via svärmor och svärfar och hem igen via järnvägen. Vädret var varmt och skönt trots att vi inte kom iväg förrän efter 18, himlen var molnig och bar löfte om svalkande duggregn. Idealiskt för en cykeltur! Första biten var svårast, mina ben var stela och stumma sen Vårruset men när de blivit varma efter några kilometers trampande kändes det bättre. Vi svischade fram och bara njöt. Av farten, skogen, dofterna, ljuden, varandras sällskap.

Hasse har lite mer anpassad cykelutrustning än jag, eftersom han är gammal tävlingscyklist. Cykelskor och specialtrampor, vadderade cykelbyxor, cykelhandskar. Av erfarenhet vet han att dessa ting är en god idé och gör träningen effektivare och behagligare. Ungefär som jag och löpning. Bra skor är A och O i löpning, näst därefter kommer kläder i funktionsmaterial. Bomull är bannlyst.
Nåväl. Jag är löpare, Hasse är cyklist. Han har cykelutrustning, det har inte jag. Men det tänker jag ändra på efter aftonens lilla utflykt! Snudd på 3 mil cyklade vi. Hasse frågade med jämna mellanrum om allt kändes bra, gav tips och råd om hur jag kunde cykla effektivare, mera skonsamt för kroppen, utnyttja backar och ta hjälp av kroppstyngden. Han var lite bekymrad över det faktum att jag hade vanliga löpartights, helt utan vaddering i grenen, men jag kände inte av den ökända bak-värken man hör talas om vid långa cykelturer. Efter cirka två mil stannade vi till hos svärföräldrarna för att sträcka på benen och säga hej. Det var en dum idé. Vid det laget hade min rumpa domnat bort, den gjorde inte ont eller så, den kändes bara inte överhuvudtaget. När vi sträckt oss färdigt och skulle iväg igen hade den plötsligt ökade blodförsörjningen till min rumpa återgett mig känsel i nämnda kroppsdel. Aj aj aj. Det sved, brände och var ömt hela sista milen hem. Jag tog varje chans att stå upp med böjda ben för att avlasta den arma ändan, men efter att ha cyklat så långt orkade inte benen hålla upp mig längre stunder.
Så…cykelutrustning står just nu högt upp på inköpslistan. För det var härligt att cykla! Det brädar inte känslan av ett långt, bra löppass men det hamnar nästan på delad förstaplats!

Större delen av dagen har dock tillbringats på sjukhuset. Vi pratade med Tuvas läkare igår som tyckte att vi skulle fara in till barnakuten idag och ta lite prover för att se vad vi kan göra. Hon var tapper, vår lilla Fjäril. Hon vet så väl vad människor i vita kläder betyder och hon gillar det inte alls. Tack och lov behövde bara ett endaste litet blodprov tas idag, i fingret, så det var snabbt över. Men de två proven som togs i näsan var nästan värre. Men en lång tops-aktig sak petade sköterskan försiktigt långt in i Tuvas näsa för att samla bacillusker till proverna. Det såg inte skönt ut, och Tuva skrek högt i protest, grät de största tårar hon kunde frambringa. Hemska, hemska sköterska!
Men hon blev förlåten, förstås. Tuva förlåter väldigt snabbt. Som lön för sitt tapperhet belönades Fjärilen med en vacker ring, lila med lite glitter i, formad som just en Fjäril. Och sen kom det bästa av allt, nämligen att få åka hiss! Flera gånger! Först upp till röntgen, sen ner igen. Sedan ner till Barnavdelningen och upp igen! Tjohoo! Det killade så gott i magen på henne att det lyste i hennes ögon och smilet spred sig från öra till öra.

Tuva var skeptisk när vi kom till röntgenavdelningen för att röntga lungorna, men slappnade av när hon förstod att här skulle ingen stickas eller peta henne i näsan. Här behövde man bara ligga lite still under den stora lampan och sen var det klart. Skönt!
Sista anhalten var sjukgymnasten. Vi skulle träffas för att se om det fanns något mer man kunde göra från sjukgymnastiken för att hjälpa till med hostan. Men näe, vi gör ju redan allt vi kan och vet hur vi ska bete oss. Men det var trevligt i alla fall, sjukgymnasten är härlig och Tuva fick avsluta sjukhusdagen med att rulla runt i den lilla gymnastiksalen, kasta boll och hoppa studsmatta. Vips så var alla dagens tråkigheter raderade, kvar fanns bara solsken och skratt.

Proverna då? Tja, de gav inga direkta svar, vilket i och för sig är bra. Lungröntgen visade torra fina lungor vilket i sin tur skvallrar om att hjärtat har det bra i lilla kroppen. Snabbsänkan var normal, så inga infektioner tycks härja omkring. De två näsproven, kikhosta och mykoplasma, dröjer några dagar att få svar på. Med oss hem fick vi en liten kur kortison som förhoppningsvis ska göra susen. Jag håller tummarna så hårt att de börjar bli blå för att det gör susen. Tja, egentligen gav dagens sjukhusbesök inga nyheter. Och i Tuvas fall är det bra nyheter! Ingen annalkande lunginflammation, inget hotande lungödem och inga andra läskiga konstigheter. Skönt!
Nu tar jag mina blåa tummar och kryper ner i sängen, och hoppas på att få ligga kvar där. Hela natten!

3 reaktion på “Inga nyheter = bra nyheter

  1. Annelie

    Hej jag älskar att cykla. Jag cyklar mycket det är bra för min diabetes. Nu ligger mitt blodsocker innom normala värden, det fick jag veta i dag när provsvaret kom. Jag håller tummarna för Tuva att hon ska bli frisk och får sova gott hela natten

    Annelie

  2. Irene

    Skavsår i rumpan ..är inget att ha..man vet ju hur de svider på fötterna..så jag kan tänka mig ”smärtan”..men att cykla är hur underbart som helst..saknar det så..skall försöka i sommar igen..man vet aldrig det kanske går..eftersom jag har en bra period just nu..alltså i huvudet/sinnet..så vi kanske kan övertyga kroppen också att ”det går”..skönt med ”inga nyheter=bra nyheter” vad det gäller Tuva gumman..ha en skön Pingsthelg..kram Irene

  3. Smulgubbe

    Hihi stjärnan då!

    Känner igen det där med hissen. Guuuud vad vi fått åka de senaste två veckorna. Men vad gör man inte. Hoppas att hon får bli bättre nu. Bort dumma fula hosta, bort.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *