Japp, där åker dom. Vasaloppsåkarna. I fäders spår. Det spritter i kroppen när jag ser dem, det ser så härligt ut! Solen skiner, blåbärssoppan ångar och ljudet av stavar och skidor bildar en hypnotiserande rytm. Så har det alltid varit när jag kollat på Vasaloppet, men känslan är starkare när man en gång har provat själv. Förvisso åkte jag ju inte hela sträckan, då hade jag nog dött på kuppen, men ändå. Kortvasan var bland det roligaste jag har gjort!
Nu är jag väl inte riktigt i form för något Vasalopp i år. Inte en endaste meter har jag avverkat på mina fina skidor och konditionen är nere på noll. Och så var det den där stora bulan på magen också, haha. Men nästa år kanske? Möjligen med lite bättre förberedelser än sist, även om det gick vägen den gången också (ibland är tjurskallighet en tillgång).
Just nu nöjer jag mig med promenader och en å annan sporadisk färd till simhallen. Lovisa i magen tränar desto mer, jäklar vilken fart det är där inne! Nu börjar hon ju bli stor och det blir allt trängre i hennes lilla lya, så sparkarna både känns och syns. Vi är redan inne i vecka 29 och det kan jag inte riktigt greppa. Det är ju nästan ingen tid kvar, alls! När det där lilla plusset på grav-testet uppenbarar sig känns 9 månader som en hel evighet, men det går fortare än man kan ana. Så i förrgår gav vi oss ut på barnvagnsrekognosering! En del ställen har ju lååång leveranstid så det var liksom läge att börja kolla runt. Det har hänt massor på barnvagnsfronten sedan vi var småbarnsföräldrar sist, så vi kände oss som gröngölingar i barnvagnsdjungeln. Dessutom är vi i en annan sits den här gången, eftersom vi har ett handikappat barn och måste räkna med att det alltid kommer vara ett hjälpmedel med i bilen, antingen rullstol eller (oftast) permobilen. Då behöver vi en barnvagn som tar minsta möjliga plats.
Således föll valet på att köpa en ny vagn av smidig modell. Hade vi haft två friska barn sedan tidigare hade vi kunnat köpa en begagnad vagn av i princip vilket märke som helst, då hade den haft plats i skuffen. Men är det något jag minns av Anton och Tuvas barnvagnar så är det att de var ganska stora, även ihopfällda.
Nåväl, men faster Nilla i släptåg for vi iväg mot Borlänge för att spana ut en vagn. Det var ju lättare sagt än gjort. Det finns ju typ tusen modeller! Efter att ha preciserat våra önskemål om storlek smalnade väl fältet av något, men inte tillräckligt. Den tålmodiga försäljaren vek ihop och vek upp, demonstrerade och förklarade och lämnade oss sedan en stund för att vi skulle få fundera utan henne flåsandes i nacken. Då var vi nere på två modeller att välja bland. Bäst som vi stod där och funderade klev Nilla fram och skakade först den ena vagnen för kung och fosterland, sedan den andra.
– Nä, den där kan ni inte ta. Den kommer tippa.
Mycket riktigt, när vi själva provskakade båda vagnarna var den ena väldigt tippig. Tack, Nilla! Nu hade vi alltså lyckats välja en modell! Innan vi slog till ville vi åka till en annan butik och titta på samma modell för att se vem som gav bäst pris, så vi for vidare. Till förvirringens hus. På butik nummer två var det för första ingen som verkade ens tillnärmelsevis intresserad av att sälja oss en barnvagn. Vi fick själva, efter att ha väntat länge på barnvagnsavdelningen, gå och leta på en anställd. Som inte hade värst mycket koll på vagnar.
– Vi är intresserade av den här modellen. Är det här ett exemplar av den nya eller gamla modellen?
– Öh…jaaa du.
Expediten vände och vred på vagnen, kliade sig i huvudet och såg inte mycket klokare ut.
– Och priset, är det för ligg OCH sittdel, eller bara med sittdelen?
– Eh…det är en utmärkt fråga…
Mitt tålamod var sedan länge förbrukat, men hon fick hållas en stund till, bläddra förtvivlat i pärmar för att försöka utröna vilken modell det var och vad som ingick i priset som var angivet på etiketten. Men vi köpte ingen vagn där.
Vid det här laget hade det börjat skymma ute, och samtliga i shoppingsällskapet var mer än lovligt trötta. Själv började jag överväga om det inte bara gick att sno en kundvagn på ICA och vaddera den den lite. Hellre det än att fortsätta leta barnvagn. Men vi for tillbaks till butik nummer ett och köpte vagnen vi tittat på där. Det var fjolårets modell och färg, vilket gav ett bättre pris förstås, men fortfarande så pass högt att man funderar om de petat in guld och ädelstenar någonstans i chassit… Om man tittar på priserna för årets modell och färg får man ju för sjutton en fungerande bil för samma peng!
Men nu står den här i alla fall. Lovisas vagn. Nu fattas bara resten! Någonstans att sova, kläder på kroppen, bilstol och gud vet allt!