Hon äter igen!!

Åh halleleluja, Tuva äter igen! Länge, länge har hon inte kunnat stoppa nåt alls i munnen utan att kräkas. Jo, saft och cola har hon kunnat dricka, men hon har inte haft lust att vare sig dricka eller äta. Men se igår gick det! Först lite morotspuré (hemgjord förstås, den där man köper smakar inte det minsta som morot), sen två teskedar fruktpuré till mellis. Idag blev det tre teskedar fil till frukost och två teskedar fruktpuré till lunch. Det är ju alldeles fenomenalt fantastiskt!! Tuva såg till och med ut att tycka att det smakade gott!

Hon provade på nåt läbbigt och spännande igår också, lilla damen. Hon höll i en kräfta! Förvisso en som mist bägge klorna i nån vild sjöbotten-fajt, men ändock en kräfta. Anton var alldeles hispig, han tycker alla kräftor är rätt läbbiga, med eller utan klor. Men Tuva hade helkul, den viftade ju med benen och killades i handen. Efter en stund blev kräftan förbannad och slog med stjärten varpå Tuva brast ut i ett gapskratt som inte var av denna värld, hon skrattade så härligt att det smittade av sig.

– Mamma! Titta. Kräfta. Gööör’an? (Mamma, kolla jag har en kräfta. Men vad gör han?)

Men nu är det vila ifrån kräftfisket i 14 dar, det kan behövas. Hasse var alldeles slut igår när kräftorna var kokade. Själv fick jag nåt städryck och storstädade Tuvas rum, sovrummet och vardagsrummet. Sen gick luften ur mig, som ur en ballong. Pfffft, slut!
Det tröstlösa med såna städryck, som liksom bara räcker till några rum, är att efter bara en dag så har ju all smuts blåst in från de rum som inte blev städade, till de rum som var skinande rena. Med våran planlösning så måste man ta alltihop på en gång om man ska få ett någotsånär synligt resultat. I alla fall alla rum på nedre plan. Så nu ligger här små grushögar och hårtussar på mitt nybonade vardagsrumsgolv…

Och nu till dagens allra roligaste nyhet, Tuva har fått plats i ridgruppen till hösten! Hurra va kul!! Först ska jag gå en hästhanteringskurs så jag vet hur jag ska bete mig med toto-pållen, sen får Tuva börja rida med mig som ledare till hästen. Jag är så spänd att man kan tro att det är jag som ska börja rida. Massor av bilder utlovas i galleriet, förutsatt att Tuva tycker lika mycket om hästar som jag gör, så att hon överhuvutaget vill sätta sig på hästryggen.