Höga ambitioner

Alla som känner mig vet att jag har en aning svårt att veta mina begränsningar…okej jag är rätt dålig på att känna mina begränsningar. Ja ja, jag erkänner att jag inte har den blekaste aning om att jag ens har begränsningar! I mitt huvud är jag fullfjädrad på allt, en riktigt WW. Näe, inte WeightWatchers, jag menar WonderWoman.

Idag fick jag en sån där släng av höga ambitioner…
Efter lunch började det bli dags att tänka ut vad vi skulle äta till middag och vad vi behövde handla. Och så är det ju lördag, då vill vi ju ha lördagsgodis också! Fast…det är ju väldigt mycket onödigt skröfs i köpegodis, bättre vore ju att göra alldeles eget. Ja! Vi skulle göra eget lördagsgodis, Tuva och jag! Världens bästa grej ju, Tuva älskar att baka! Och jag är ju världsbäst på att göra godis! Japp, japp. Rocky Road skulle vi göra, och sån där Teaterkonfekt som jag hittat ett recept till på nätet. ”Så gott och så lätt att göra”, så stod det.
Jahapp, efter lunch och en tur till Ica med alla barnen så var klockan fyra innan vi var hemma, avklädda och hade packat upp alla varor igen (det tar en god stund bara att klä på flickorna och ta sig ut till bilen, sen ska allt göras i omvänd ordning när vi kommer hem igen). Dags att göra lite godis!
Jag menar, det var en hel timme kvar tills jag skulle börja med middagen och då hinner man ju göra MINST två sorters godis dessförinnan. Just…

Rocky Road var ju inga problem, det har jag gjort massor med gånger och det gick galant den här gången också. Förutom att jag i min iver glömde temperera chokladen, men det är petitesser. Det är ju bara att se till att förvara den i kylen! Nåväl, så till teaterkonfekten!
”Lägg smör, grädde och vetemjöl i en kastrull och sjud under kraftig omröring tills det släpper kanterna på kastrullen. Tar ett par minuter”. Yes box, sagt och gjort! Släppte kanterna gjorde det efter två minuter, men man måste väl värma det tills smöret smälter åtminstone? Ja, bergis.
Runt mina ben for Lovisa som en yr höna och lekte att mina ben var en tunnel, men hon börjar bli så lång nu att jag måste stå på tå och lyfta lite på en fot, annars fastnar hon i mina byxor och ramlar. Jaja, jag kan baka på ett ben. Nemas problemas.
” Häll mandelmjöl och florsocker i matberedaren, tillsätt den svala smörsmeten och knåda i maskinen 5-10 minuter, tills du har en smidig deg…”. Japp, i med rubb och stubb och starta maskinen. Efter 10 minuter tittade jag ner och såg… en mjöl/smör/gräddsmet som jagade florsocker och mandelmjöl runt, runt i degbunken. Jaha? Den får gå lite till. 5 minuter senare var det ingen skillnad. Nähäpp…den behöver nog lite kärlek, tänkte jag och välte upp den smuliga katastrofen på köksbänken och började knåda. Eller ja, omfördela smulor. Efter 10 minuters ihärdigt knådande hade jag fortfarande bara smulor som jag jagade runt över köksbänken. Men…om man tillsätter lite färg då? Det är ju lite vätska i det, då binder det säkert ihop till en finfin deg! Inte… Efter totalt 25 minuter knådande för hand (efter att hushållsassistenten fått göra sitt i en kvart) var jag helt slut i armar och händer, svetten rann nerför min panna, där var degsmulor över hela bänken och på golvet och fortfarande fanns inget som kunde kallas för en deg. Och på min högra sida hade jag en skrattande 10-åring som höll på att kikna, det här var ju hysteriskt roligt! Nu hade mamman två val; antingen bryta ihop i gråt för att vårt jäkla lördagsgodis gått totalt om intet eller också helt sonika stämma in i Tuvas skratt och se komiken i det hela. Jag bröt ihop och skrattade. Vi skrattade tills vi båda höll på att storkna, sen kastade vi degen i komposten och skrattade lite till! Lovisa förstod inte riktigt vad vi skrattade åt, men skratt är ju roligt så hon hängde på i skrattfesten.

När jag senare gjorde Tuva i ordning för natten frågade jag henne om vi skulle göra ett nytt försök på godiset imorgon. Gissa vad jag fick till svar? Japp. Ett gapskratt!

I kylen finns åtminstone en hel sats Rocky Road-godis att avnjuta. Fast…nu är jag inte ett dugg sugen på Rocky Road längre. Jag vill ha Marabou Schweizernöt.

IMG_2479IMG_2476

 

 

 

 

 

Ser ni likheten? Näe…inte jag heller! Fniss….

2 reaktion på “Höga ambitioner

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *