Puh, nu sover barnen och nästan jag också. En härlig helg tar ut sin rätt i trötthet, tror jag.
Vi har varit i Hummelsta i helgen! Där blev det kalas med tårta och hela rasket (mormor och morfar var ju inte med på vårt kalas här hemma, så vi hade ett där också). Tuva fick finfina presenter, Anton likaså. Jo, för han blir så fruktansvärt avundsjuk annars. Det är inte så lätt det där, när man är blott 7 vårar ung, att se på när syrran blir dränkt i presenter om man inte får nåt själv.
Lördagen innefattade naturligtvis en promenad till Godisstoppet, det är obligatoriskt om man råkar befinna sig i Hummelsta på veckans heliga godis-dag! Och naturligtvis blev det på tok för stora påsar som vi släpade med oss på promenaden hem. Även om man bara tar några godisar av varje sort så blir det rätt mycket godis när där finns över 400 sorter att välja på… Men det fanns inte plats för så mycket godis i magen. Mormor bjöd ju på saffranspannkaka när vi kom på eftermiddagen, och smaskig middag å så en alldeles utsökt liten rosa Hello Kitty-tårta till kvällen! Tårtan var så söt att man nästan inte ville sätta tårtspaden i den. Nästan alltså. För den var himla god.
Anton och jag besökte fornlämningen i Hummelsta, som kallas Hummelsta-borgen. En tvättäkta, rasad fornborg. Där klättrade vi omkring längs den rasade stenmuren och filosoferade om hur den hade sett ut i sina glansdagar, vilka som använt borgen och varför. Anton hittade på en lek där jag fick vara drottning och sitta på en sten mitt i borgen medan han var ute och dräpte drakar och räddade prinssessor. Supermysigt!
Igår lämnade jag Hummelsta på morgonkvisten och styrde kosan mot vår huvudstad! Det var ju dags att springa Tjejmilen! 26 000 glada töser i blandade åldrar hade snörat på sig löparskorna för att delta i löparfesten. Stämningen var helt otrolig och trots det höga löparantalet upplevde jag ingenting som kaotiskt eller trångt. Kön till baja-majorna var ju ganska så ordentlig, men då fanns ju gott om tid till prat och glada skratt i väntan på sin tur!
Jag startade i startgrupp 6 och tog milen på 65-66 minuter ungefär. Benhinnorna höll och kondisen var det inget fel på, det var en helt underbar känsla att susa över mållinjen! Tack, Stockholm, för en underbar dag. Räkna med mig nästa år!
Tuva har fått göra nåt idag som hon längtat både länge och väl efter: rida! Oh, som hon tjatat om att få åka till stallet och så var det äntligen dags! Hon tilldelades en liten shettis som heter Busan. Det passar ju Tuva perfekt, en busig häst till en busig tjej. Lite läskigt var det i början när vi satte Tuva i sadeln, det spände nog och drog i både ben och rygg. Till på köpet hade jag krängt på henne en säkerhetsväst som mest bara var i vägen (så den tog vi av) och en hjälm som var för stor och tung. Nästa gång får vi ta med cykelhjälmen. I övrigt gick det bra, så fort vi började gå med hästen blev det roligt och Tuva började slappna av i muskulaturen. Hon hade förstås fullt upp med att kolla in vad de andra två barnen och deras hästar sysslade med också, så hon ”glömde bort” att vara spänd i kroppen. Det var en nöjd och glad, men trött och välstrechad tjej som lyftes ur sadeln efteråt. Hon tittade storögt på den lilla hästen och klappade den på mulen. Bara en vecka kvar till nästa gång!
alltså, jag blir så glad av er, ni har alltid nåt ”på gång”, är gästvänliga och ställer upp om man ber om hjälp, trots att ni egentligen har häcken full, glädje och kärlek finns det i massor trots en j-a svår situation, att se Hans spela på sin Uckulele och se glädjen i hans ögon, då är obetalbart, virvelvinden som sveper in när du kommer hem efter timmarna på dagis med Tuva är som ett glädjeelexir i kroppen, Tuvas små ”elakheter” som att köra på en med Humlan,köra omkull Zingos matskål är ju obetalbart och egentligen ett litet underverk varje gång. Så är det den store filosofen Anton som tycker att jag skulle behöva lära mig att spela lite Wii… citat ”det tror jag du skulle va bra på” , han ville så gärna ha nån att spöa ”skiten” ur… det är med ett stort leende jag lämnar er varje gång…jag är säkert lika glad som Tuva var igår efter ridningen eller nästan i alla fall, för att vara lika glad som det lilla knyttet när hon är på det humöret, går nog inte..
hälsa Hans att min dator har hittat ”uppdateringar” idag igen och att jag skall rädda det jag kan på externa hårddisken i morgon, sen ringer jag väl som vanligt i desperation och ber om hjälp :0) ..kram
Åh vad underbart att hon gillade. Svor lite åt att vi inte kunde vara med i eran grupp ;( Tekla vill så gärna ha en tjejpolare. Hörde att ni fick shettisar och att det gick bra. Hade velat se småhästarna. Hoppas att mjukheten satt i länge hos Tuva. Idag är det mindre än en vecka kvar till nästa gång :)
Tro det eller ej, men när vi var i Hummelsta förra veckan för att visa upp Nora för sin mormor och morfar så besökte vi inte Godisstoppet en enda gång!!! Otroligt, men sant. Det är nu alla graviditetskilon ska bort…