Google

Anton har alltid varit en vetgirig liten sak, frågat ofta och mycket. För frågar man inget får man ju ingenting veta!
När han ibland kommer på någon fråga som vi faktiskt inte kan svaret på blir han nästan lite frustrerad. Eller så hittar han på en egen förklaring. Men nu har han upptäckt en outtömlig källa till vetskap och lärdom: google!
Man kan ju faktiskt hitta allt och lite till på internet! Nu går han och klurar på svåra frågeställningar, så att vi MÅSTE googla för att hitta svaret. Senaste veckan har vi kollat upp när TV:n kom, vilket år SuperMario gjorde entré i världen, vilken bok Astrid Lingren skrev först och mycket, mycket mer.
Än så länge är det jag och Hasse som sitter vid rodret, jag tycker att 8 år är lite väl ungt att surfa runt själv ute på det stora, vida web-havet. Där finns alldeles för många fula fiskar som gömmer sig.

Han har fått lön idag, vår stora lilla kille. Vi har infört veckopeng. Till en början tyckte han systemet verkade helt värdelöst, tog till stora surläppen och vägrade höra talas om veckopeng.
– Vad måste jag göra då, för att få veckopeng? fräste han fram
– Städa ditt rum när det är stökigt, städa Arizonas bus och plocka undan tallriken när du har ätit.
– Men ååååh…det är ju hur mycket som helst!!!
– Fast…du gör ju redan allt det där, Anton.
– Eh…ja…det gör jag ju faktiskt…

Så det är veckosysslorna. Inget märkvärdigt. Men om man av lathet eller i ren protest vägrar utföra sina sysslor blir det avdrag på veckopengen. Första veckopengen fick han förra veckan, köpte godis för 30 kr och sparade 20. Det låter mycket, godis för 30 spänn, men man får faktiskt inte mycket för det. Idag köpte han en påse Daimkulor och ett paket tuggummi. Det gick på 31 kr. Jag minns när jag var liten och sprang till kiosken och bad om blandat smågodis för en femma. Man fick ju en hel påse! Nåväl, med sin sparade tjuga från förra veckan och vad som återstod av veckans peng efter godiset hade han råd att köpa en tidning han gärna ville ha. Då gick det upp för honom. Veckopeng är ju inte så dumt ändå, om man sparar lite har man råd med sånt man vill ha!

2 reaktion på “Google

  1. Annelie

    Jag mins när jag köpte pock godis i kiosken på håltimmarna. Då köpte jag för ca fem eller tio kronor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *