Gäääsp

Huj, nu är vi allt lite trötta. Det blev…få se nu, tredje vaknatten måste det ha varit inatt. Hon har det ganska drygt med den här förkylningen, Tuva. Hon snorar och slemmar och kräks (av slemmet). Igår var hon riktigt duven, det var knappt hon orkade le en gång. Host-vrålen låter ännu jobbigare nu, men rätt som det är klämmer hon till med en riktig gubb-hosta!

Vi har tagit det lugnast möjligt i helgen och bara ”softat”. Men igår for jag faktiskt iväg en liten sväng, för vår assistanssamordnare StugKnuten hade anordnat en liten musik- och bokafton. Vi är två mammor inom StugKnuten Falun som har skrivit en bok, så vi läste lite ur våra böcker och bjöds på fika. Som avslutning hade vi en hejdundrande sång- och musikstund tillsammans. Vi var väl en nätt liten skara på 15-20 personer, men oj vad kul vi hade. Brukare (handikappade), assistenter och anhöriga som sjöng och skramlade och skrattade av hjärtats lust! Jag blev glad ända in i själen! Vi dansade till exempel lite cowboy-dans, när man står på två led mitt emot varandra. Vi möttes på mitten och klappade ihop händerna, bytte plats och klappade igen. Sist fick man ta sin danspartner och ”hoppsa” mellan leden, det var så härligt. Siste man att ”hoppsa” satt i permobil, ni skulle sett som hans ögon strålade när vi andra klappade och ropade ”tjohoo” när han åkte emellan oss! Helt underbart var det, hela kvällen!

Det blåste nästan storm här i natt vill jag lova! Ett tag trodde jag att taket tänkte lyfta och fara av! Anton vaknade och ville ha en vuxen hos sig ett tag, men han fick komma ner till vår säng istället (hans säng är rena rama tortyren för en vuxen). Sen låg vi där och trynade alla tre, medan vinden slet i trädtopparna.
Tuva sov ganska hyffsat inatt, när hon väl somnade, så jag kunde knyta mig redan klockan två! Imorse var alla trötta, utom Anton. Han såg fram emot att äntligen få gå till F-klassen och träffa kompisarna!
Tänk, han käkade frukost, klädde på sig, borstade tänderna och tog på ytterkläderna. Jamen, det är ju helt fantastiskt!! Inte ett enda litet gräl på hela morgonen, allt bara flöt på! Jag blev faktiskt lite konfys…men glad förstås!
Tuva sov som en stock, och hade gärna fått fortsätta med det. Jag gick in och skulle medicinera och koppla på maten, då upptäckte jag att hon hade kräkts i sängen. Hela sängen. Luktade inte mums-mums…
Men hon fortsatte sova, fast jag tog upp henne, tog av pyjamasen och tvättade rent henne, bytte blöja och kompress. Först när jag kollade tempen (i örat) kikade hon lite med ena ögat! Det fick bli mat och medicin på soffan, i nya fräscha kläder. Där somnade vi som små grisar, både hon och jag!

Just nu sitter hon och spelar data-spel, Kalle Kunskap. Jättefiffigt spel, för man behöver inte kunna klicka med musen, det räcker att röra den över skärmen. Men Tuva är inte den som är den, för det här med att styra en mus är inte alldeles enkelt när fingrarna inte gör som man själv vill. Så hon kände sig fram på tangentbordet och upptäckte att om man håller ner en tangent så händer samma sak som när man rör på musen. Till exempel när hon ska måla i programmet, då är meningen att man ska röra musen över bilden så färgläggs den. Men om man håller ner en tangent färgläggs den supersnabbt! Ha ha, det gäller att vara om sig och kring sig!