Här har det varit fullt kör hela dagen vill jag lova. För en gångs skull kom jag upp i tid (kors i taket), så när klockan var 07.45 hade jag ätit en stadig frukost, fått upp båda barnen och fått på dem kläderna, varit ut med hundarna och plockat ur diskmaskinen. Inte illa pinkat, om jag får säga det själv!
Vi lämnade Anton på skolan och for direkt iväg till Avesta för att prova Tuvas nyaste hjälpmedel: ett ståskal! Tanken med det är att Tuva ska få komma upp och sträcka ut sig, och kunna leka med armarna fria. När det är helt klart så ska det placeras på en typ av rullstol. Som en stående rullstol blir det, så Tuva kan förflytta sig själv. Hon var väl inte helt nöjd under utprovningen, men så är inte hennes kropp så van att vara utsträckt heller. Jag tror att när hon får häng på det där kommer hon att digga den skarpt! Vi får ta det i små myrsteg bara.
Efter Avesta hann vi lagom hem och packa upp innan det var dags att packa fika-korgen och fara iväg igen, den här gången hela familjen. Vi har nämligen haft besök av en helt extraordinärt fantastisk människa idag, Juliana Wiklund! Hon är fotograf och jobbar i Stockholm under namnet More Than Words (kolla in på www.morethanwords.se)
Vi har haft äran att ha henne här hos oss och fått bli förevigade genom hennes objektiv. Kolla in bilderna på hennes sida, hon är sjukt duktig. Det blir sånt liv i hennes bilder!Så fort vi fått bilderna lovar jag att lägga ut ett urval i galleriet. Juliana är en sån där människa som man inte kan låta bli att tycka om, hon har en karisma som liksom suger in dig och gör dig alldeles varm inombords. Barnen smälte som smör i solsken och var hur snälla som helst med poserandet. Tack, underbara Juliana, för att du kom hit till oss!!
300 bilder och 1½ timme senare var det dags att säga tack och hej, åka hem och packa om fika-korgen. Grillkväll med Antons F-klass! Vi spelade fotbolls-brännboll i hällregnet och hade hur kul som helst, varpå vi fyllde våra kurrande magar med grillkorv och brago-kex. Mumsfillibabba!
Kändes lite sorgligt ändå, han slutar ju på onsdag. Vild panik utbröt när vi insåg att vi inte skramlat till nån blomma åt fröknarna, så det organiserades upp lite hastigt och lustigt. Jag höll väääldigt låg profil när frågan om vem som skulle ansvara för insamligen diskuterades. Jag är en sån bangare när det gäller ansvarsuppdrag. Särskilt om nåt måste presteras inom en väldigt kort tidsrymd. Sånt suger jag på. Känner att det är fullt tillräckligt med att se till att Anton har rena, fina kläder till skolavslutningen.
Ett helt år har svischat förbi, Anton har hunnit bli 7 år. Jisses. Till hösten blir han förstaklassare, det är ju inte klokt! Häromdagen satt vi och jobbade lite i hans böcker som han fått av mormor, Jag Lär Mig och så har han Klockan, Engelska, Räkna Till Tio, Läsa, Skriva, Räkna med Plus. Han är så himla klipsk! Hoppas han ärvt mitt läshuvud (inget illa ment gentemot min make, men jag hade ett väldigt bra läshuvud under hela skoltiden).
Nu måste jag ta mig en rejäl funderare på hur lille herrn ska göra imorgon. Han har en skrällande hosta och skulle inte må dåligt av att vara hemma imorgon särskilt inte med tanke på att han blev både blöt och kall under brännbollen. Men det är ju sista dagen imorgon, det skulle vara aktivitetsdag, kommer säkert att vara en dunderkul dag. Å andra sidan vore det ju hemskt om jag skickade iväg honom imorgon och han blev dunderförkyld till helgen när vi ska till Eskilstuna.
Gaaah!