Så var Tuvas maskinpark utökad med två nya, stora och otympliga med ack så ovärderliga prylar!
I söndags köpte vi en cykelkärra till lilla damen. En jättefiffig sak, man tar bara sitt-delen från hennes vanliga (handikapp-) vagn och klickar i den i cykelkärran. Stabil och fin, Tuva får allt stöd hon behöver och kan vara med familjen å cykla. När man kommit fram till målet kopplar man loss kärran från cykeln och sätter på ett hjul i framändan av kärran och vips så har man en cross (en trehjulig vagn). Häppa! Toksmidig…och apdyr. Fritidshjälpmedel får man bekosta alldeles själv nämligen. Vi hade en himla tur som hittade en begagnad, den kostade förstås fortfarande snuskigt mycket pengar, men inte fullt lika mycket som en sprillans ny (dom kostar i runda slängar 15 000:-). Men nu kan Tuva få känna vinden i håret på en cykeltur hon också! Eller snart…ingen av våra gamla rosthögar kan dra den där kärran så vi behöver införskaffa en ny cykel eller två. Men sen blir det åka av!
Pryl nummer två fick vi låna av LD Hjälpmedel, en gåstol. Tuva har ju börjat få spring i benen igen, och nu kan hon få springa hur mycket hon vill. Den är helt underbar! Hon sitter som på en liten sadel så om hon blir trött i benen kan hon bara sitta där och vila. Det krävs inte mycket kraft för att få den att rulla, Tuva provade på en gång vi satte henne i den. Framåt marsch!
Det tar sin lilla tid att prova ut ett hjälpmedel, det ska justeras och ställas in så allt blir perfekt. Vi höll nog på i över en timma med gåstolen så när vi var färdiga så var Tuva också helt färdig. Tänk er själva, att ha tagit kanske 5-6 steg om dagen (med stöd förstås) i över ett år och sen plötsligt ut och knata i nästan en timme! Hon somnade som en liten gris i bilen. Trött, men väldigt lycklig.
Bilder på den nya pärlan utlovas förstås, det har bara inte hunnits med idag.
Just nu sitter jag och väntar på att Tuvas mat ska gå färdigt, för jag är också lite trött i ögat. Zingo och jag har varit ute och sprungit. Idag hade jag vett att vänta tills solen börjat gå ner. =)
När jag sprungit klart och duschat så tog jag över nattningen av Tuva och lyckades natta oss bägge två på soffan, så vi ligger lite efter med maten. Oh, men det är ganska skönt att slockna med lilla damen i famnen och en trött å nöjd voffsing vid fötterna!
Innan jag säger godnatt så vill jag sända en varm tanke till lilla My, som skulle fyllt 4 år idag. Anton pratade lite om det igår och han var fullkomligt övertygad om att hon skulle få ett brak-kalas av alla de andra små änglarna. Det tror jag också att hon fått idag.
Åh så underbart att det finns såna fina hjälpmedel att tillgå. Att, som du skriver, få möjlighet att känna vinden i håret när man cyklar är ju kanon! /Kristina
Det är tur att det finns så bra hjälpmedel =)
Kram kram å ha en finfin dag!