En väldigt speciell pojke

Igår var Anton på sin allra första hockeymatch! Hasse och Barkis tog med honom att se Leksand-Mora i Ejendals arena.
Anton var spänd och uppspelt när det var dags att åka, men föga anade han vad kvällen skulle föra med sig. Mamman och pappan hade nämligen ett ess i rockärmen, vi hade tagit kontakt med lite Leksands-folk och ordnat en matchtröja åt sonen, med tryck på ryggen och ALLA spelares autografer. Om Leksand vann matchen skulle sonen även få komma ner i omklädningsrummet och hälsa på allihop. Och DOM VANN!!
När Anton ringde för att berätta kunde jag höra genom luren vilket stort, brett smil han hade på läpparna. Anton har förstått att det är bara väldigt särskilda och speciella personer som får komma in i omklädningsrummet. Typ kändisar och så. Inte vem som helst.
– Så vi är nog ganska speciella ändå, mamma. skrattade sonen i telefonen.
– Nä. svarade jag. Det är DU som är väldigt speciell!
– Ja, jag är visst det!

Tack alla underbara, fantastiska människor som var inblandade i vår lilla överraskning. Vi ville göra det till Antons kväll, en kväll då han fick känna att han är nummer ett och en väldigt speciell pojke, och det lyckades! Tack, tack, tack!!

(Psst! Fler bilder från kvällen i galleriet!)