En tripp till fjällen!

Vi har varit ute på en liten minisemester! En tripp till fjällen, närmare bestämt! Hasse skulle fota lite så barnen och jag hängde på. Det blev tre dundermysiga dagar i trakterna kring Särna.
Mat och husrum hade vi på underbara Knappgården Fjällhotell där vi togs mer än väl om hand av superhärliga Nigel och Linnea Tarr. Tack, vi kände oss riktigt bortskämda!

Vackra Knappgården

I den här stugan bodde vi!

Anton blev snabbt tjenis med både Nigel och Linnea, och hade berättat att lillasyster inte kunde äta särskilt mycket men att hon gillade senapssill. Så när vi kom till det dukade middagsbordet i onsdags stod där en tallrik senapssill och ett glas sockerdricka till lilla Fjärilen! I torsdags kväll serverades Tuva en smaskig pannacotta med hemgjort frukt/bärmos som smakade alldeles himmelskt. Maten som jag, Hasse och Anton serverades var så god att ord inte riktigt kan göra den rättvisa…”fullkomligt delikat” är det närmaste jag kan komma, men det räcker ändå inte riktigt till för att beskriva hur bra den smakade…

Jag får väl tillstå att jag var en riktig surpuppa på onsdagen…stackars barn, som var själva med mig. Men alldeles för mycket gick mig emot. Inom loppet av 1½ timme hade Tuva gjort tre katastrofblöjor och förbrukat mer än hälften av sitt medpackade klädförråd. Med ilskna tårar i ögonen försökte jag så gott det gick att handtvätta alltihop i handfatet. Med shampo. Man tager vad man haver, liksom. Som grädde på det redan ganska svajiga moset började hennes knapp på magen fullkomligen tokläcka, så att lika mycket mat hamnade utanför magen som i den. Fans jävlars, vad arg och ledsen jag var. Regnet, knotten och myggen förstörde varje försök till att vara utomhus. Morr!!

Men men, redan vid middagen kändes det bättre. Natten kom, vi somnade som små grisar och så blev det morgon igen. Hela torsdagen roade barnen och jag oss själva medan Hasse skuttade runt som en paparazzi på Fulufjäll. Vi gick på upptäcktsfärd i närområdet, tog en tripp in till Särna centrum och shoppade loss (på Coop, fniss…) men mest av allt var vi i sällskapsrummet. Utanför fönstret regnade det i varierande grad mest hela tiden, men vad gjorde väl det när vi hade biljard, hockeyspel, pingis, dart och fotbollsspel att roa oss med?!

Inga sura miner – trots surt väder!

Fredagen var sista fotodagen och vi hängde med upp på fjället. Vi kunde ju inte vara alldeles intill Fulufjäll utan att gå och titta på Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall! Men innan vi kom så långt som till toppen hade vi hunnit bli värvade som fotomodeller, barnen och jag. Utspökade till troll! Tuva och jag fick vara med på en session tillsammans med Anton, sedan fick han vara det enda motivet resten av dagen. Hela vägen upp för fjället poserade han (mer än villigt, han fick ju vara utklädd och ha allt ljus på sig själv) medan Hasse fotograferade.

Trollpojken!

Sessionen jag och Tuva fick vara med på var alldeles magisk. Mitt i urskogen, barfota, solen som letade sig in i den lummiga vegetationen, lutade mot ett gammalt träd och med en fors spelande strax bakom satt jag med Tuva i famnen. Det var så vackert, så varmt, så…nära. Jag hade kunnat sitta där och snusa henne i håret i all evighet. Önskar att ni alla hade kunnat känna vad jag kände då. Det var så stort att hjärtat ville brista. Ett sånt där ögonblick som jag kommer minnas glasklart för evigt, hur gammal och senil jag än blir.

Vi måtte ha varit väldigt bra utspökade som troll i naturnära färger, för mitt i sessionen kom ett gäng turister och knatade rakt igenom fotograferingen. De förstod inte vad Hasse och guiderna Sofia och Veronica viftade med armarna åt.
– Ursäkta, vi fotograferar här. Skulle ni vilja vara så vänliga att välja en annan väg?

Frågande såg sig turisterna omkring och upptäckte att jag och Tuva satt alldeles intill dem! En turist såg oss dock på en gång, och rev fram sin egen kamera för att fotografera!

Tuva njöt när färden började gå uppför fjället. Hon satt i rullstolen och skumpade, guppade och skrattade medan jag knuffade, drog och lyfte henne uppför. Leden är inte handikappanpassad, det vore nog mer eller mindre omöjligt att anpassa den hela vägen upp till fallet, men… där det inte är anpassat för rullstol fick vi helt enkelt anpassa oss själva efter förutsättningarna. Tuva väger ju bara dryga 20 kilo, så det går ju att bära henne bitvis. Största delen av vägen hade vi stödbenen bak uppfällda så att vi kunde tippa rullstolen lite (så de små hjulen framtill dinglade i luften) och körde på bara ”huvuddäcken”. Tungt som tusan, när vi kom ner igen var hela min kropp mjuk som marshmallow, musklerna hoppade och darrade men herrejösses, det var det väl värt! Tuva fick ju se vattenfallet!

Framme vid fallet! Anton vägrade ta av sig trollmunderingen…

Vår lilla minisemester blev en alldeles perfekt avslutning av sommaren, nu väntar hösten med lite ordning och reda igen!

3 reaktion på “En tripp till fjällen!

  1. Kristin

    Önskar också att jag kunnat känna…och jag gör det också…nästan… <3 U…..

  2. Annelie

    Det ser så härligt ut vid vattenfallet och i skogen älskar naturen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *