I maj/juni blir vi i familjen Krogh/Hallström ganska mätta på tårta. Det börjar med Antons födelsedag, tätt följd av svärmors. Sen får vi vila i nån vecka eller två, innan det är dags för två tårtkalas till, med bara några dagars mellanrum.
I torsdags var det så dags för svärmors födelsedag, med tårta och bullar. Jag tänkte att om vi kom dit alldeles från middagsbordet skulle vi inte orka smälla i oss så mycket av det gotta, utan bara lite lagom. Ack vad jag bedrog mig, det gick att äta precis lika mycket tårta ändå. Jag tror att vi människor har en separat mage för godsaker!
Det blev en smula för mycket av den tårtan…
Men liksom för att väga upp den smulan så var jag himla aktiv i torsdags, på friskvårdsfronten. På förmiddagen hoppade jag upp och cyklade en mil på träningscykeln, och när jag ändå var uppvärmd så tränade jag lite styrka i 30 minuter också. Efter tårtan provade jag svärmors present, en sån däringa massage-dyna som kan ge shiatsu-massage. Jisses, den träffade verkligen där den skulle. Varenda muskelknuta på hela ryggtavlan fick sig både en och två och tre omgångar. Men det blev kö till den där mojängen, så jag fick nöja mig med 10 minuter. Medan resterande vuxna provkörde shiatsu-dynan fick Hasse och jag upp ögonen för svärmors spikmatta, och beslöt oss för att låna hem den. Ja, alltså det är inte riktiga spikar. Vi lever faktiskt på 2000-talet! Det är plastpiggar, men de är precis så vassa som en spikmatta bör vara. 6000 piggar i ryggen, det ni!
Den provkörde jag på kvällskvisten. Första 10 minuterna sved det som attan, men jag härdade ut. Och somnade!! Hasse väckte mig efter en halvtimma, då kände jag inte piggarna längre. Fast…när jag rullade av mattan kände jag precis vart varenda liten pigg hade suttit…aj aj aj.
Som avslutning på kvällen provade jag på några solhälsningar från min Ashtanga-yoga-dvd, som legat och samlat damm i över ett år. Jag var väl inte fullt lika smidig som instruktören. Hon nådde golvet med händerna där hon stod vikt som en fällkniv med raka ben…jag nådde till knäna. Men vadå, träning ger färdighet. Knäna är inte illa för en nybörjare!
När jag vaknade igår morse kunde jag knappt röra mig…hade ett tåg månne kört över mig under natten? Ryggen ömmade, det molade i benen och armarna var som spaggetti. Jag fick sitta lite framåtlutad när jag körde Anton till dagis, det kändes som om jag hade blåmärken på ryggen.
Så det blev nog en smula för mycket friskvård också…men jag är inte den som är den! Jag somnade på spikmattan igår också, och idag tog jag cykeln på en 1-mila-sväng igen. Imorgon ska jag nog åka och hälsa på svärmor en sväng, ta en fika…och stjäla 10 minuter på massage-dynan…