En magisk dag!

Den började härligt segt, denna söndagen den 4:e advent. Anton vaknade förstås tidigt och ville ha frukost, men det gör mig ingenting. Det är så mysigt att sitta där, yrvakna vid frukostbordet och knapra CornFlakes, bara han och jag. Lomma iväg till soffan och slumra till medan Anton kollar på Nickelodeon. Det var visst nåt Avatar-maraton idag, hur många avsnitt som helst på raken. Jag snusade gott på kudden ända till klockan 9.30, då Tuva vaknade. Sen fortsatte vi sega oss i soffan medan hon fick frukost. Mmm, det är söndag så som Mannen med Skägget tänkte sig tror jag.
Vid ett-tiden packade vi på oss kläder och for ut i skogen för ett nytt försök att hitta en gran. Svärfar följde med och promenerade med Tuva så att Hasse, Anton och jag kunde ta hundarna och lufsa in i skogen på jakt. Tänk, vad många granar där stod! Och inte en endaste som skulle kunna duga till att bära upp julpyntet. Dom var sneda, skeva, glesa och ganska tragiska var och en för sig. Men tillsammans bildade de en alldeles makalös granskog! Skaren var hård, men inte tillräckligt kraftig för att bära upp oss så vi sjönk igenom och ner i mossan för varje steg. Kom att tänka på älgarna, det måste vara apjobbigt att vara älg och knata runt i det där dagarna i ända för att leta mat! Nä, då vore det bättre att vara hare. Liten och smidig så man kan springa uppe på skaren. Men nu är vi ju Homo Sapiens, inte byggda för skar-löp. Mysigt var det i alla fall.

Anton upptäckte att det ekade i skogen och gick å vrålade åt sitt eget eko medan vi letade gran. Efter en stund upptäckte även Idefix att det ekade, och blev livrädd! Han fattade ju inte att det var sitt eget eko han hörde, utan blev fullt övertygad om att där fanns nåt ohyggligt monster i skogen som skällde på honom. Han blev så skräckslagen att han lyckades skrämma upp även Zingo, som började fara fram och tillbaka som en galning. Han visste inte riktigt om han skulle försvara flocken, fly eller ta det hela som en hysteriskt rolig lek. Ni skulle ha sett dem, som de hoppade och skällde varje gång ekot kom tillbaka!

Efter lite letande så hittade vi den, Granen. Kanske inte den mest perfekta gran mitt öga någonsin skådat, men fullt duglig. Månne lite veka grenar, men lite pynt skulle den nog hålla för. Den fick det bli!
Glada i hågen tog vi granen och svärfar och for ner till bekanta som bor alldels i närheten för en kopp kaffe. Dottern i huset hade besök av sin kusin, så det blev full rulle på hela barnaskaran innan fikat. Dom lekte jaga och teater så det stod härliga till! Tuva fick låna prinsesskläder och njöt som fisken i vattnet.

Vi blev lite sena hem, och behövde hinna in på Ica innan de stängde. Jag var inte ett dugg sugen på att laga mat, Hasse föreslog varma mackor. När vi satt oss till bords för att kalasa på mackorna i skenet av fyra brinnande adventsljus sa Hasse:
– Det här är lyx!
– Varma mackor? undrade jag.
– Att få sitta vid matbordet med min fina familj varje dag. Det är lyx, tycker jag!

Efter middagen spelade vi Finns i Sjön med Anton, och sen Kasta Gris. I över en timme satt vi och spelade, skojade och skrattade tillsammans innan barnen började få sömngrus i ögonen och var redo för en träff med John Blund. Medan vi satt där och myste så började små, vita flingor singla ner från himlen och snart var marken täckt av ett mjukt, vitt täckte snö. Jag började pynta granen så snart barnen somnat, och även om den såg ut att tycka att det där med pynt var lite väl tungt så blev den riktigt fin till slut. Nu sitter jag här i soffan och bara njuter, av tanken på allt mysigt vi hittat på idag, av att få se snötäckta gräsmattor och vägar, av det stämningsfyllda ljuset från julgranen…det känns nästan lite som att dagen har kantats av julmagi!