En blöjas finesser och brister

En blöja, det är inte bara en blöja. Det är ett stycke finslipat konstverk med lika många finesser som en sportbil. Den andas, suger upp helt kopiösa mängder vätska utan att lilla barnrumpan blir våt eller irriterad, den är elastisk och formar sig efter barnets kropp för att inte skava, utrustad med kardborrknäppning för enklare hantering och finns i allehanda moderiktiga utföranden till och med! Den klarar mången påfrestningar, men tametusan inte en 40-graders tvätt!

Det var i eftermiddags, vi hade hämtat Anton och tvätten var lagom klar när vi kom hem. När jag öppnade luckan såg jag små geléaktiga klumpar. Attans, hade inte tvättmedlet löst sig? Bara att tvätta om då! Men jag fick för mig att vräka ur all tvätt och kolla igenom den så att det inte var nåt annat som orsakat de små geléplupparna. Jösses, vad gelé jag hittade i tvätten. För varje plagg hittade jag mer gelé, mer och mer undrade jag vad fasen det var frågan om. Helt klart var dock att tvättmedlet var oskyldigt. Där, i lakanet, hittade jag boven. En Libero. Den stackarn hade sugit upp vad den förmått, men jag skulle tro att centrifugeringen blev droppen för den arma blöjan. Den hade spruckit, och all gel från blöjan hade fäst på tvätten. Ett och annat fult ord hoppade ur munnen på mig, tårarna brände bakom ögonlocken. Ut med vartenda plagg, borsta av det som går, rengöra tvättmaskinen. Där stod jag, med gelépluppar överallt, på golvet, på tvätten, på mig.

– Mamma? Tätt? undrade Tuva. (översättning: Mamma, ska du hänga tvätt?)

Hon såg helt oförstående på mig när jag plötsligt började hoppa av skratt. Det var ju hysteriskt roligt egentligen, hade passat perfekt i en komediserie om en småbarnsfamiljs liv och vedermödor. En blöja, i tvättmaskinen! Ha ha ha ha!!!

Igår var Hasse iväg med bilen på service. Han passade på att fråga om den där lilla gula lampan som lyst till ibland på instrumentpanelen, så servicetjommen kollade felminnet på bilen. Det var visst nåt styrdon som var kaputt. Hasse ringde mig för att kolla om vi kunde byta den nästa vecka eller om vi behövde bilen just den dagen.

– Näe, sa jag det ser tomt ut i almanackan så det går bra.

– Ja, vad bra. Kvart över nio börjar dom. Det kommer kosta drygt åtta tusen…

Frukostflingorna gjorde en krumbukt i magen och det blev plötsligt väldans varmt här hemma i köket. Åtta tusen…åtta tusen… det är ju skitmycket pengar! Vad fasen gör det där styrdonet egentligen, planerar astronautresor till Mars?! Jaja, vi får planera om den kommande månaden…kanske vänta lite med att göra iordning Tuvas rum…eller strunta i att lägga gräsmatta på framsidan eller…

– …men det går på garantin. klämmer maken fram just som jag känner knäna vekna.

– Va?

– Det går på garantin, sa jag. upprepade Hasse.

Poff, där kom gräsmattan tillbaka för mitt inre öga, Tuvas rum blev inrett och frukosten lade sig tillrätta i magsäcken. Puh! Tack gode Gud för garantin!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *