Den blå jackan

Tuvas rosa period är över, tror jag. Det är en ny färg som gäller nu: blå!

För mer än en månad sedan började hon prata om Antons jacka (som är blå), vilken hon tycker är ruskigt tjusig. Gång på gång har hon upplyst oss om att hon vill ha en ny jacka. Och den ska vara blå. Eftersom hon fyller år om mindre än en månad har vi börjat spana efter födelsedagspresenter och farfar tyckte att en jacka var en perfekt födelsedagspresent.
– Du ska få en blå jacka av mig, Tuva. Fast mamma får köpa den åt dig, så det blir rätt och bra.

Ah, tack för den passningen. Vad har Tuva gjort sedan farfar sa så? Just det, tjatat hål i huvudet på mig… I lördags började hon bli desperat och lyckades på något sätt få mig att lova henne en shoppingrunda på söndagen. Så i söndags var vi på plats i Falun runt lunch, när affärerna öppnade. Här skulle jagas jacka! Och av Tuvas förväntan att döma skulle det inte bli någon hemfärd innan vi hittat Den Blå Jackan, om vi så skulle bli tvungna att åka via Borlänge, Gävle och kanske rent av Stockholm hem.
Att hitta blåa jackor var inga som helst problem, jag hittade flera stycken i varenda butik vi besökte! Varje gång blev jag lika glad och höll fram jackan så Tuva fick se.
– Är det en sån här jacka du vill ha?
– Hmm…näe.

Så höll vi på. I otaliga butiker och 2½ timme. Nu började jag bli desperat! Vad i hela friden var det för jacka hon ville ha då?! Förvisso köpte vi andra kläder också, både Tuva och Anton har ju växt som tusan och jag hinner knappt med att uppdatera deras garderober innan de växt en hel storlek igen. Men det var bara 1½ timme kvar tills alla affärer stängde för dagen och vi hade fortfarande inte hittat den där jackan…
Vår sista anhalt var Stadium. Jag hittade en turkos-blå jacka som hängde lite för högt upp för att Tuva skulle uppmärksamma den, så jag plockade ner den, höll den framför henne och frågade, något trött nu:
– Är det här en sån jacka som du tänkt dig?

Tuvas ögon blev tefats-stora och hakan tappade hon i knät.
– Åh…JAA!! Den, den!!

Hallelujah! Glädjen var total! Det var ett helt set, den turkosblå jackan och ett par lila byxor. Regn- och vindtätt, perfekt till hösten! Vi rusade till kassan och köpte det. Jag önskar ni kunde ha hört tacksamheten i Tuvas röst när expediten räckte ner kassen åt lilla Fjärilen.
– Tack, tack tack. Åh. Åh, tack. Fin. Min. Blå!!

Tuva var nöjd och glad, och jag var nöjd och glad. Fast jag kom på att det vore nog en god idé att kolla efter en bikini till den stundande Rhodos-resan innan butikerna började plocka bort badkläderna för att göra plats för alla höstkollektioner.
– Tuva, orkar du en stund till? Jag skulle behöva en bikini.
– (Stooor suck). Jaajaa….

Haha. Tja, utbudet var inte monstruöst, men jag hittade i alla fall tre bikinitoppar att prova. Hade nog tänkt mig en sån dära tankini, som döljer lite, men det hittade jag ingen. Så jag provade en svart bikini-bh.
– Nå Tuva, vad tycks?
– Bra.

Så provade jag en blå.
– Den här då?
– Bra.

Sen provade jag den som jag tyckte var läckrast, en grön- och vitrandig sak som var jätteärtig! Jag hann inte be om Tuvas åsikt, för hon kikade upp på mig och bröt ihop i skratt.
– Hahaha…mamma. Roooolig! Hahaha!!!

Näe, det blev inte den gröna. Hon var svidande ärlig i fråga om hur den passade på morsan…

 

En reaktion på “Den blå jackan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *