Daagis!!!

Ja, jag vet, det heter förskola, inte dagis. Men jag är faktiskt tjänstledig från min tjänst som förskollärare, så jag struntar i vilket. Dessutom kan Tuva säga dagis, men inte förskola, så då får det heta dagis.
Hur som helst så har hon gjort premiärbesök på sin nya avdelning. Och den var verkligen ny-ny! Ny, för att hon flyttat upp från småttingarna till mellanavdelningen, och ny för att hela förskolan är rustad från golv till tak under sommaren. Där var jättefräscht!
Tuva klev in som om det var det mest självklara i hela världen, här skulle lekas! Hon hittade genast det lilla bordet med blicken, i lek-köket. Jag hjälpte henne att sätta sig på en av stolarna och sen var leken i full gång. Tuva började plocka med tallrikar och bestick, en annan flicka kom med en stor korg innehållandes frukt och grönsaker (i plast alltså) och vips så lekte dom kök! Där lagades ananas-och-morotssoppa, apelsin-kiwi-tomat-paj, vindruva-gurka-blomkålstårta, ja det blev de mest fantastiska kreationer!
Efter samlingen var det dags för fotografering. Åh, dom var så söta! Alla hade på sig bästa kläderna, nykammade i håret och förväntan i blicken. Alla utom en, som bara hade tårar i ögonen. Han skulle inte sitta på bänken, eller golvet och inte stå bredvid fröken heller. Men han blev med på kortet ändå, till slut.
När fotograferingen var avklarad klädde alla på sig för att gå ut och leka, och då tänkte jag att vi skulle åka hem, Tuva och jag. Hon är ju inte alldeles kurant riktigt än, och hon såg ganska trött ut. Men hem var det då inte tu tal om! Hon tog till stora krokodiltårarna och rynkiga underläppen.
– Nej o nej….meeeeera!!!
Så vi lekte lite ute också, så gott det gick. Jag körde henne i vagnen till förrådet så hon fick välja hink och spade, sen körde vi till sandlådan där hon satt lutad mot mina ben och förnöjt koncentrerade sig på att försöka pricka hinken med den sandfyllda spaden. Nöjd som få.

Hundarna har fått fnatt idag tror jag, dom har inte alls betett sig som lydiga voffsingar. Idefix har nämligen upptäckt att han kan klämma sig under staketet och smita till grannen. Han såg jättenöjd ut där han struttade omkring på deras gräsmatta medan jag försökte klättra över staketet. Men jag fick fatt i honom till slut, lyfte in honom på vår gräsmatta och…fick springa efter honom igen. För minsann, fanns där inte en glipa i staketet bakom redskapsboden också?! Och tänk, där kunde han precis ta sig igenom! Han försvann som en avlöning. Jag lockade, lirkade, provade med skarp röst, vän röst, skramlade med matskålen. Men näe, han var på upptäcktsfärd. Just som jag gett upp och ropat på Hasse, så kom den lille parveln tillbaks. Skitnöjd. Han förstod inte alls varför matte och husse såg så rynkiga ut i pannan.
Zingo, han fick fnatt när jag lagade mat. jag hade lagt upp baconet så tjusigt för att steka det, skulle bara vända mig om och plocka lite på den andra bänken. Så hör jag ett smaskande ljud bakom mig, vänder mig om…och ser Zingo sträcka på halsen för att få fatt i baconet med tungan!! Och det var så gott så han hörde mig inte när jag ryade åt honom! Jag fick gå fram och putta bort honom för att han skulle komma tillbaks till verkligheten! Tokjyckar!
Jag kan riktigt se det framför mig, hur dom ligger om kvällarna, Zingo och Idefix, och småpratar. Zingo lär Idefix allt han kan, hur man tigger, hoppar på folk, retar gallfeber på matte när hon pratar i telefonen… Zingo gör sin plikt som storebror helt enkelt!

En reaktion på “Daagis!!!

  1. Kristin

    Tack o lov att inte jag var med på boksläppet…då hade det minsann inte blivit några små diskreta snyftningar…nä här snackar vi Helena Bergströms snorande störttjurningar…Läste ut boken illa kvickt samma dag jag fick den och fick lägga en omfattande makeup dagen därpå…hmmm, sen imorse fick jag några minuter helt ensam hemma innan jag skulle traska iväg till jobbet, och läste då de första 25 sidorna igen, med den påföljden att dagens makeup fick göras om…kanske dax att lägga ner maskaran när man är en lipsill som jag…!! Boken är iaf helt underbar…känner igen mig i så mycket, tankar, känslor o saknad efter det som var…innan elaka sjukdomar tar över…hmmm, livet blir inte alltid som man tänkt sej…Många kramar till er alla 6!! En extra till nytillskottet!!/Kristin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *