Oh, vad glad lilla fröken var när hon vaknade imorse! Hon kom minsann ihåg att vi skulle till dagis idag. Hon var så uppjagad att det var ett bök att få på henne kläderna och borsta tänderna (hon spänner sig som en fiolsträng när hon blir uppspelt). Sen bar det av!
Det blev en ny avdelning i år, Blåsippan, men med barn hon känner igen och samma personal som förra terminen. Gissa om hon var nöjd? Hon åkte omkring i Humlan och bara insöp alla intryck, något tålamod till att sitta stilla och pilla med nåt fanns inte. Det blev några streck på ett papper, ett par vändor i lekhallen, en streck på whiteboard-tavlan, hon vände på ett kort i memory. Hela tiden var hon tvungen att hålla sig i rörelse för att hinna kolla in vad alla andra gjorde. Då och då stannade hon upp och försvann in i egna tankar, jag kunde riktigt se hur hjärnan jobbade på högvarv med att sortera intryck. Samling och utelek på gården hann vi också med, med rutschbaneåkning och lite krafs i sandlådan (på bekostnad av min rygg då jag fick agera hiss upp till kanan, sits nerför kanan och stol i sandlådan, men det var det värt). När vi till sist satt i sandlådan tittade Tuva på mig med matta ögon.
– Mat? Trött.
– Ska vi åka hem och äta då?
– Ja…näe!
Tihi, vi åkte hem i alla fall. Tuva stortjöt i bilen, hon avskyr att åka hem ifrån dagis men två timmar är nätt och jämt vad hon orkar med. Hon har varit trött hela dagen, men absolut inte sovit nån middag. Nähä då, sånt är fegt. Jag gjorde ett tappert försök och lade mig med henne när hon fick mellis, jag slumrade till men inte hon. Jag hörde hur hon låg där och jollrade i min famn medan jag kikade lite under ögonlocken. När jag började laga middag kom Tuva på nästa sak som hon längtade nåt alldeles hemskt till, vilket blev det enda hon pratade om hela kvällen. Stallet, rida, måndag.
Hon verkar vara en obotligt charmig liten madame. Envis som få. VAd kul att ridningen börjar imorn. Vi var tyvärr tvungna att byta grupp till en senare tid så tjejerna får inte rida ihop. Men jag tycker absolut att våra tjejer ska ses någon dag. Tekla hade inte tid att lägga Tuva på minnet då dom sågs i våras. Satt ju på stora pållen.
Lycka till imorn.
Vet hur det är Tuvis, att längta efter något :-). Jag har jollrat ett bra tag nu, Anneli å Sofia undrar om jag är riktigt frisk (Naä, har jag väl iofs aldrig varit). Men jag längtar ju efter dig min lilla sötnos. Ha det bäst, underbara du. Kram från Morbror
Hej!
Tack för det stöd som ni ger till min syster Linda och hennes sambo Roger! Det betyder så mycket för dom! Jag är Lindas stora syster, den äldsta, hon har 3 stycken! Hon har läst utdrag ur boken som ni skickade till henne, det är så sant och tagit direkt från hjärtat! Kramisar till er alla! MVH Susanne Wirén