Jag blev sådär lite entusiastisk idag…kände mig lite pysslig och bestämde mig för att testa göra Cake Pops! För den oinvigde är Cake Pops precis vad det låter att vara. Kaka på pinne. Som Lollipop. Fast med kaka. Jag har sett otaliga varianter när jag surfat runt på diverse bakbloggar och receptet var ju löjligt enkelt. Ett paket kakor med fyllning, typ Ballerina eller Oreos, mixa till smulor och blanda med 50 gram färskost (philadelphia, tex). Forma bollar, sätt dem på spett och doppa i smält choklad. Sen är det bara att garnera efter fantasin. Och min fantasi är det ju som bekant inget fel på, i synnerhet inte när det gäller att baka. Jag tänkte göra Pops med Halloween-tema! Döskallar, mumier, läskiga fingrar och små spöken med lakan av mmf. För cake pops är ju såååå enkelt. Jo jävlar du.
Mixa kakorna var inga problem, jag gjorde en sats av Ballerina Kladdkaka och en sats Singoalla Blåbär. När färskosten var i blev det busenkelt att forma små bollar. Smälta choklad kan jag också. Ungefär här började det gå utför. Den vita chokladen till mina döskallar och mumier klumpade sig, den ljusa chokladen rann som vatten och ville inte stelna. Och som grädde på moset blev bollarna så tunga när de var doppade i choklad att de allihop kanade ner för spettet… Och mitt vita lakan av mmf blev liksom spiken i kistan för den stackars boll som fortfarande stolt satt kvar i toppen av sitt spett. Skit. Jag gör härmed officiellt slut med allt vad blockchoklad heter, det går ju inte att jobba med. Nästa gång jag ska baka får jag investera i lite såndära non-temp… Men de kanske smakar okej ändå? Näe. Mina pops var så sliskigt söta att tungan krullade ihop sig i munnen och gömde sig i gommen… Vilken flopp.
Det blev Cake Flops…helt enkelt.
Vad är motsatsen till en flopp då? En flipp, kanske?
Veckans flipp har nog Anton haft. Hans helg, och början på höstlovet, har varit helt kanon. Halloween-disco i fredags, födelsedags-disco igår och idag: hans allra första judo-träning!! Sonen har långt om länge frågat om han kan få prova judo, men tyvärr har klubben haft vattenskada i lokalen och all verksamhet har legat nere. Men nu är den alltså äntligen igång igen!
Antons grupp (barn 8-12)var liten men naggande god, 3 pojkar. Klubben satsar på ganska tajta åldergrupper istället för att klämma ihop alla barn 6-13 år i samma grupp. Så det finns en grupp för 6-7 år, en för 8-12 och en för 13-16. Eftersom Hedemora inte har någon egen judoklubb längre kan det nog komma lite tillskott därifrån också, så grupperna växer antagligen vartefter terminen går. Men just idag var de alltså tre tappra kämpar, som hade tokroligt tillsammans. Anton var eld och lågor när vi kom hem igen och längtar redan efter nästa söndag.
Jag kan inte förneka att det kliade lite i fingrarna efter att få prova själv…Jag har aldrig tränat judo förut, men ju-jutsu och kickboxning har jag tränat så helt grön är jag inte i kampsportsvärlden. I och för sig har jag inte tränat på…låt oss säga ”väldigt länge” (om jag skriver hur länge sedan det var kommer jag känna mig snudd på förhistorisk) så jag räknar mig själv som fullkomlig nybörjare.
Näe, nu ska vi mysa till det med en kopp te här i TV-soffan! Flipp på er!