Bubbeltrubbel

*hick*

Åh, ursäkta mej. Jag har fått hicka och lite konstig röst idag…för jag har ätit såpbubblor. Nej, du läste rätt. Jag åt dem. Fast egentligen skulle jag ju blåsa. Det var när vi var hos logopeden, då plockade hon fram en jättefin behållare med såpbubblor. Jag älskar bubblor juh! Och jag fick blåsa hur mycket jag ville. Men det var inte det enklaste kan jag säga…

bubblor.JPGFör det första så ska man lyckas blåsa genom den där lilla ringen, bara det är ju snudd på omöjligt. Sen så vill det till att man blåser lagom hårt. Blir det för löst så blir det ju ingenting av det hela och blåser man för hårt blir det bara en massa skvätt runtomkring. Till på köpet var bubbelringen trasig, så det blev inte många hela bubblor. Mest skvätt. Och så var det lite svårt att avgöra hur nära munnen jag skulle hålla den där ringen, så den åkte in i munnen flera gånger. Vet ni? Såpbubblor är inte sådär gott som det ser ut…det smakar, tja…tvåligt….

 

När jag sen skulle ropa på mamma kom det ingen ljud ur munnen, bara en stoor bubbla! Mamma skrattade så hon kved, det måste sett roligare ut från hennes håll än från mitt. Fast sen var det inte så skoj längre, för jag fick en läbbig hosta av allt bubbelslurpande. Men varje minus har ju ett plus förstås, mamma har fullkomligen tankat mig med saft idag för att liksom spä ut allt bubbelkladd i magen och halsen.

 

Pappa har börjat snickra på övervåningen, det ska bli ett rum till Anton. Vilket betyder att hans gamla rum på nedervåningen blir mitt, bara mitt!! Åh, tänk va. Ett eget rum, det har jag aldrig haft…jag kanske kan få rosa väggar…och en sänghimmel, skira gardiner med små älvor på, en liten garderob med prinsessklänningar….Ja nu rusar fantasin iväg en smula, men skoj ska det bli. Då kan jag stänga grinden till rummet också, så inte Zingo äter upp alla mina saker. För han gillar verkligen mina grejor, men på fel sätt. Jag vill leka, han vill äta! Jag fick ju en ny fin mössa av mamma förra veckan, den är ett minne blott. Tydligen jättesmaskigt för hundar. Mina nya fina vantar gick samma öde till mötes…

Fast så kan jag ju släppa in Zingo när jag vill leka med honom också. Ibland har vi riktigt skoj, när vi har dragkamp om mina strumpor eller när han vill smaka på min smaskiga låtsasmat när jag leker kök.

I måndags var jag till Falun och träffade ett gäng människor som mamma på skoj kallar för ortoped-maffian. En snäll tant visade in oss i ett stort rum och där satt sex stycken människor och bara tittade på mej. Dom skulle kolla på mina ben och fötter, en tant till och med klämde å kände lite. Jag ska visst få skenor som ska hjälpa mig att hålla fötterna i backen. Dom har en tendens att vilja gå på tå fast jag inte alls vill det. Vi skulle till och med få välja mönster, undrar om det finns nåt i rosa?

Imorgon är det skärtorsdag hörni! Jag ska åka och simma som vanligt, men det blir nog lite extra skoj imorgon för min sim-fröken skulle vara påskkärring!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *