Vi andades nästan ut igår. Nästan. Tuva var feberfri flera timmar… men den kom tillbaks på natten. Alldeles hopplöst är det dock inte, hon har bara haft liiiite feber idag. Hoppet är det sista som dör, eller hur?
Nåväl, när man är liten och sjuk å hängig så är det skönt att ha världens bästa storebror, som låter lillasyster spela SuperMario Kart och låna den enda ratten vi har till spelet. Hon skrattade så hon kved! Jag skötte gas och broms, och så hjälptes vi åt att styra, Tuva och jag. Hur kul som helst, även om vi aldrig tog oss i mål. Det passade storebror ypperligt, som är en urusel förlorare.
När vi spelat oss trötta på TV-spelet traskade vi in i köket och rev fram ur skåpen, här skulle bakas! Chokladbollar blev det, av prima sort! Jag gjorde smeten och barnen fixade bollar och rullade dem i kokos och pärlsocker. Nu har ju inte Tuva riktigt motoriken för att kunna krama en boll, men det kunde ju storebror. Han rullade en boll, gav den till Tuva som mosade den i handen (härligt kladdigt) och dängde den i kokosfatet. Voilá, prima fikabröd!
Sen återstod bara att ringa och bjuda in fikagäster och koka kaffe!
– Lilla? Tajje, bolla!
(- Nilla, vill du komma hit och fika kaffe och chokladbollar)
Söta goa busungar.
Så fina bilder! Och vad gör det att de inte blev runda?! Det viktigaste va att de smakade gott och att ni hade roligt!! Håller tummar och tår att den fördömda febern ger me sig! Lägg den annars i en påse och skicka den till Norge.
Många kramar Malmö