Blöt tur!

Ser vi inte glada ut?! Och blöta! Jojomensan, igår drog vi ut på ridtur minsann. Klockan 07.15 ringde telefonen här hos mig.
– Hej det är Nanna (som äger hästarna). Skulle bara kolla om ni vill boka om eran ridtur?
– Va? Näe, vi vill ut idag. Vi är jättetaggade!
– Men det blåser och spöregnar…
– Ja?

Lite smått tokig måste man vara om man bosätter sig i Långshyttan, världens ände, och då är väl lite regn och blåst inget hinder för att rida ut på en 2-timmars tur på islandshästar! Vi packade på oss så mycket det bara gick under regnställen och for iväg. Gudars skymning, så kul det var! Underbara hästar, jättetrevlig ledare och supermysigt sällskap. En eloge till Raie som red för första gången igår, som en gud kan tilläggas. Visst var det blött och klaffsigt, men när hästarna fick komma igång och börja tölta så glömde vi bort vad det var för väder. Det är svårt att beskriva tölt för någon som aldrig upplevt det, men jag kan ju försöka. Det är som att flyga! Du ser att det går fortare, känner hur det blåser lite i ansiktet, hör hur hovarna klapprar snabbare, men i sadeln är det alldeles stilla. Du rör dig knappt en millimeter. Det är en hisnande, förtrollande magisk känsla. Trav och galopp är ju också väldigt skoj, men då rör det sig så det räcker och blir över i sadeln. Tölt ska det va!
Lite synd tyckte jag om Raie som tog fel byxor, i tron om att det var hans regnbrallor. Det var det inte. Han blev blöt. Men han red ändå de två timmarna utan att klaga, strongt! Det måste varit jättekallt, för jag som var påbylsad så pass att jag förmodligen klarat mig på den sibiriska tundran, började ändå frysa om händer och fötter mot slutet. Då kan jag bara tänka mig hur det var att ha dyvåta byxor i snålblåsten…
Tack, Nilla och Raie, för att ni hängde med på äventyr. Och ett stort tack till Nanna och hennes underbara hästar som bjöd på en sådan härlig tur! Vi kommer tillbaka, var så säker. Fast då hoppas jag på bättre väder!