Imorse snoffsade jag till Tuva, satte på finfin Kitty-klänning med matchande tights i jeans-look, gjorde fina pippilottor i håret. Så for vi till förskolan, för idag var det dags för fotografering! 9.30 skulle vi vara på plats, och det var vi. Sen kunde vi bara vänta. Det brukar alltid vara lite stressigt och ta lite tid, men det gjorde det inte idag. Det tog en faslig tid! Till saken hör att man detta år anlitat en ny fotograf, men om samma fotograf återkommer nästa år kommer jag skrika rätt ut. En mänsklig snigel!! Vi väntade, och väntade och väntade. Under tiden lekte vi, hade samling, läste varenda bok i sagorummet mer än en gång. Jag kunde se personalens frustration växa med varje minut, även om de gjorde sitt allra bästa för att inge ett lugnt och samlat intryck. Klockan 11.30 var jag tvungen att ge upp och ta med mig Tuva hem igen, hon skulle ju rida och måste hinna äta lunch först. Vilken flopp, vilken besvikelse. Vilken jäkla kass fotograf!
Varför böt dom överhuvudtaget? Den förra fotografen var snabb, effektiv och jätteduktig på att hantera även de mest trumpna ungar så att de log som små solstrålar på korten!
Jag känner mig riktigt blåst på konfekten!
Imorgon ska Anton fotograferas på skolan, hoppas det går bättre där.
Jaja, ridningen var i alla fall en hit. Förstås. Piraterna och hajarna kom idag också, till Tuvas stora glädje! Hon satt som en prinsessa på hästryggen, hon börjar bli så mjuk och fin tack vare ridningen. Det håller i sig en bra stund efter passets slut. Synd att hon inte kan rida varenda dag! Pandy har redan lärt sig att vi har nåt gott med oss som belöning när passet är slut, när jag klappade om honom tittade han på mig med ögon som sa:
– Du har väl inte glömt mitt godis?
Det hade vi ju inte, jag skuttade iväg och hämtade äppelpåsen och mutade den glada pållen som började dregla långt innan jag hunnit fram till honom.
Nu ska jag njuta lite av vårt vardagsrum, Hasse har satt upp gardiner och fönsterbräda. Här är så fint! Och så är det ju höst nu, så äntligen kan vi börja elda i kaminen igen och jag får tända hur mycket värmeljus jag vill (det är ett litet beroende jag ärvt av Nilla)!! Myyyys!!!
jag eldar också både i kakelugn och värmeljus, till Stefans stora fasa eftersom han inte tycker om att det brinner ljus man inte har koll på, så nu har jag fått lova att bara ha ljus i lyktor som är i ej brännbart material….tsss…vilket nys..det är väl inget mys heller..men bättre än inga alls :0) kram på er allihopa…härligaste familjen i Trollbo !!