Björntestad vovve!

Det ligger en slapp hög med ljus päls på mitt köksgolv. Zingo är alldeles utpumpad!
Han har varit på björntest tillsammans med husse och Anton. Men det var ingen riktig björn, såklart. Eller jo, riktig var den men inte levande. En uppstoppad björn monterad på en permobil!
Med denna tingest kan man testa hur hunden reagerar om den träffar på Brumse. Vår fluffiga, kärleksfulla lilla pälsboll som älskar allt och alla förvandlades till Terminator!
Han blev arg som ett bi, skällde ut Brumse efter noter, slog vakt om Anton och talade om för björnen att ”kommer du hit så äter jag upp dej!” Haha, åh vad jag hade velat vara där. Mesiga lilla Zingo, arg?!
Fast vi vet ju att barnen är hans ögonstenar, så om han ansåg att Anton ens var i minsta lilla fara förstår jag att han fräste ifrån. Det hade varit intressant att se hur han reagerat om Tuva också varit med!

Tuva och jag, vi var hemma och motionerade tvättmaskinen. Den där rackarns förkylningen håller ju i sig, Tuvas bröst är bubbligt och rossligt och det märks att det tar på krafterna. Ser inte ut att bli vare sig simning eller ridning kommande vecka heller. Suck. Men hon är i alla fall på bättringsvägen, även om det går vansinnigt långsamt.
Blekheten idag beror antagligen till viss del på utflykten igår. Hasse skulle skjuta upp för jakten och snickra lite jakttorn, så jag tog barnen med mig på en utflykt till Hedemora!
En sväng till biblioteket och sedan en tur på stan. Innan vi skulle åka hem igen ville jag bjuda Anton på en fika, men vårt favoritcafé var knökfullt. Vi gick vidare och letade alternativ när sonen chockade mig för första gången den dagen.
– Vet du mamma, jag är nog faktiskt mera hungrig än fikasugen. Vi kanske skulle ta en bit mat istället?
– Va?!

Min son, sockerpundaren, inte sugen på fika? Tja, inte mig emot. Min mage kurrade också. Jag räknade kallt med att han hade tänkt sig McDonalds ( vilket är ett absolut sista-hands-alternativ för mig, jag tycker deras mat är vedervärdig) men icke sa nicke.
– Du, kan man käka lunch på den där restaurangen där vi åt när pappa fyllde år?
– På En Och En Halv? Ja, visst.
– Då går vi dit!

Förvisso åt vi hamburgare till lunch, men de var långt ifrån Donkens slemmiga snuskburgare med sladdriga pommes. Vi hade en supermysig lunch där i solen på uteserveringen, pratade om ditten och datten och njöt av maten. Jag måste bjuda min son på restaurang lite oftare, tror jag.
Innan vi for hem svängde vi in på ICA för att köpa lördagsgodis och ingredienser till middagen. Hasse och jag skulle käka lax, något som Anton förmodligen inte skulle kunna tvinga ner och behålla ens underpistolhot.
– Vad ska vi hitta på åt dig då, Anton?
(För mitt inre öra hörde jag honom svara ”köpe-köttbullar och snabbmakaroner” just som vi passerade deli-disken.)
– Åh! Kan jag få såna där? Snälla, snälla?

Jag tittade förbryllat bland maten som låg bakom glaset han pekade på. Där fanns grillspett i alla tänkbara former, revbensspjäll, potatisgratänger och grillade kycklingklubbor.
– Vad för nåt?
– Såna däääär!!!
– Men, Anton det där är kycklingklubbor. (Anton gillar inte kyckling. Heller.)
– Ja, just det så heter det! Får jag?

Chockad igen. Men om min son vill välja bort näringsfattiga helfabrikat mot en saftig bit grillad kyckling tänker inte jag protestera! Kyckling fick det bli!
Sonen har även gjort sina två läxor han hade över helgen utan knussel och på helt eget initiativ. Svenska (de får en hel vecka på sig med den läxan, men Anton brukar alltid vänta till sista dagen och göra den under pust, stånk och stön) och matte. Hajar ni? Han plockade självmant fram sin matteläxa och gjorde den med något som tamtetusan nästan liknade entusiasm… Jag är sjukt imponerad!

Nu ska jag sätta igång med söndagsmiddagen. Köttgryta! Och eftersom undrens tid tycks vara inne vad gäller min son kan jag nästan ge mig tusan på att han till och med käkar morötterna idag.