Ännu ett varv i karusellen

Tja, nu hade kanske lilla Fjärilen varit frisk lite för länge i ett svep. Flera veckor ju!
Det kom ett virus och svepte in i familjen i måndags likt stormarna och åskovädren som härjat här i krokarna. Först Linda, tätt följd av Tuva, sist hakade jag och Hasse på. Anton är än så länge symptomfri, tack och lov.
Feber och tropiskt väder funkar inge vidare ihop. Som väl är har vi vår luftvärmepump, som går att göra på kyla när inomhustemperaturen tangerar och ibland till och med går över utomhustemperaturen. Jag bävar för nästa månads elräkning, men det får det vara värt.
Igår kväll fick Tuva feberfrossa, riktigt rejält. Hon hade varit feberfri i två timmar när hon börjar skaka, först lite grann men snart helt hejdlöst. Jag satt med henne i famnen och försökte hålla om både armar och ben som bara ville hoppa omkring, snart började huvudet skaka så tänderna klapprade på lilla Frärilen. Jag fick försöka hålla hennes huvud stilla med min haka.
– Mmmaammmaaa…
– Ja, mitt hjärta?
– Llleeettt…buuuäää….
– Jag hjälper dig allt vad jag kan, allt vad jag kan.

Ont, ont i mammahjärtat. Klart jag vill hjälpa, ta bort, göra bra. Inte bara hjälplöst sitta och vänta på att febern ska böja sig för de febernedsättande preparaten. Badda panna, kyssa kind. Vyssja, sjunga, med en kräkspåse beredd i ena handen. Liten Fjäril som skulle få åka flotte igen idag, en sommarutflykt med assistenten innan semestern.
Hur länge ska infektionen bita sig fast den här gången? September? Oktober? Hoppas på att den blåser förbi snabbt som tusan. Drömma går ju.