Ändrade framtidsplaner

Anton och jag sitter och kollar på Bollibompa. Idag handlar det om astronauter, ett yrke som sonen har funderat på. Christer Fuglesang har varit en idol ganska länge, ett tag var det bara rymdraketer och planeter som gällde. Sen kom alla superhjältar och inkräktade lite på intresset.
Just nu provar en av programledarna hur det känns att utsättas för ökad tyngdkraft. Ser skitroligt ut, fast bara för att jag sitter i soffan och inte i den där centrifugen… Anton verkar ha fått samma tanke.
– Åh, fy det där vill jag aldrig prova på nån gång!
– Men skulle inte du bli astronaut då?
– Näe…jag tror inte det. Längre.

Haha, mamma kan nog hålla med. Jag tycker han kan hålla sig på jorden i alla fall. Men vad det än blir av honom, så blir det något stort. Om han så hamnar i kassan på ICA, så kommer jag ändå tycka att det är stort.
Just nu är nog siktet fortfarande inställt på att bli någon form av superhjälte, hihi.

Min dotter är för närvarande en häxa. Jo, på riktigt! På en av hennes favoritfilmer med Hello Kitty klär en av figurerna ut sig till häxa med toppig hatt och lång, spetsig näsa och nu har Tuva börjat leka att hon är just den häxan. Hon rullar omkring i sin (alldeles för) stora hatt och skrattar (antagligen försöker hon skratta elakt, men hon är alldeles för söt för att kunna vara elak).
– Haha! Hätta!
– Är du en häxa?
– Jaa! Nääääsja! Petti. Happ!
– Med spetsig näsa och hatt?!
– Haha, jaa! Tolla tjitt!
– Kan du trolleritrick också?
– Mmm.