Skräck-tv!

Huga, jag har just kollat på ”SOS Familj” på TV3. För er som inte sett det programmet kan jag ju göra en grov beskrivning: Familjer där barnen ballat ur och mamma å pappa helt har tappat kontrollen.
Sen är det familjer av alla di slag, precis som det ser ut i vanliga livet. Idag handlade det om en familj med två tonårsbarn och en liten knodd, sonen i familjen ställde till med ett och annat. Han var överaktiv och överjävligt, tvekade inte att klappa till lillebror eller storasyster, inte heller tvekade han att trotsa mamsen och papsen. Det var både uppkäftighet och slag å spark med i bilden. Men så kommer en ”Supernanny” och sveper in, och reder ut situationen!
Jag gillar det programmet, dels för att det får mig att inse vilka snälla barn jag har, men så får man också en del handfasta tips och råd. För nåt år sedan så var ju programserien ”Supernanny” väldigt poppis, både den svenska och den brittiska varianten, och vi har faktiskt använt oss av sånt som vi snappat upp genom att titta på programmen. Till exempel när Anton började trilla in i trotsåldern, där runt 3-årsstrecket. Då introducerade vi belöningssystem för honom. Vi började med en vackert dekorerad glasburk som vi fyllde med stora, röda flirtkulor. Varje gång Anton gjorde nåt bra lade vi i en flirtkula, och varje gång han gjorde något negativt så tog vi bort en. När burken var full väntade en belöning! När han blev lite större byttes burken mot en tavla med små kort av dataskärmar, full tavla innebar att man fick spela data en stund.

Just nu har vi inget belöningssystem, för trotsutbrotten blev färre och alla positiva beteenden blev fler för varje dag så till slut flöt det bara på. Vi behövde inte synliggöra vad resultatet av dåligt kontra gott beteende var. Time-out har vi också använt oss av. Och kram-terapi (helt enkelt krama barnet tills vansinnesutrbrottet klingar av, för att hindra barnet från att skada sig själv eller andra i ren ilska).
Just idag skulle nog Anton platsa i ett TV-program för fullkomligt exemplariskt beteende. Inget krångel imorse, det var frukost, påklädning, tandborstning och iväg till F-klassen utan att ens knäppa på TV:n (som annars är grunden till det vardagliga morgon-bråket). Vid middagen åt han glatt av maten, fastän det var köttfärs, ris och grönsaker i en enda röra och dessutom kryddat med nåt annat än salt och peppar (jämför detta med det dagliga ”jag tycker inte om den här maten, jag tänker inte äta”). Läggningen gick precis lika smidigt, inget gruff och inget gnäll.

Det blev ingen ridning idag, fast det är tisdag. När jag hämtade Anton från F-klassen var han jätteblek och klagade över magont. Han hade varit pigg hela dagen, men fått ont i magen alldeles innan jag kom. Väl hemma började han svälja hela tiden, och svettas. Varje småbarnsföräldrer tänker nog samma sak som jag när barnet sväljer oupphörligen och plötsligt börjar svettas…han kommer kräkas!!! Fort som tusan in på toaletten, där han blev blekare och svettigare. Men det kom inget kräks, tack och lov. Han var blek ett bra tag efteråt. Antagligen skickade vi honom till F-klassen för tidigt efter förkylningen, så han får vara hemma och vila imorgon. Vi ska nog bygga lite mera på järnvägen då. Jo, för vi har byggt en lååång räls ikväll. I hallen på övervåningen, Anton och jag smög upp medan Tuva låg hos Hasse och fick mat. Vi planerade och byggde, byggde om och provkörde. Den blev perfekt! Och låååång. Lite svårt att ta sig fram däruppe, men vad gör väl det om man måste kliva lite huller om buller, det är ju faktiskt världens snyggaste järnväg!

Mmm, Tuva är fortfarande rätt hängig. Ingen feber på hela dagen (jippii!!) men trött och duven. Hon svettas nåt alldeles kopiöst, så vi måste kompensera med extra vätska i knappen hela tiden. Maten tar lång tid att få ner, eftersom hon börjar må illa nästan genast när vi startar mat-pumpen. Men ner måste den, i alla fall.
Min rygg börjar anta samma form som soffan, Hasses likaså. Det är ju bara soffan och stolen som funkar när hon är så här dålig. Men stolen är fullkomligt ovärderlig! Innan vi fick den var hon hänvisad till vagnen om hon inte orkade sitta i rullstolen. Men med nya matstolen kan hon ju vara med och se överallt, vara delaktig. Idag hissade jag upp henne så hon fick kolla när jag lagade mat, hjälpa till att hålla i kryddburkarna och titta i stekpannan. Hoppas hon är lite piggare imorgon, för Tuva är liksom inte byggd för att gå på halvfart. Man kan riktigt se hur allt bus och all fart å fläkt liksom lagras upp där inuti. Skulle vara skönt om hon i alla fall blev så pass att vi kunde ta ut henne i vagnen, men när hon svettas så här mycket så skulle hon ju bli underkyld innan vi hann ut från garageuppfarten!
Det lutar i alla fall åt rätt håll, för (peppar peppar, ta i trä) Hasse kunde lägga ner henne i sängen efter kvällsmaten och hon protesterade inte! (När Tuva har en infektion är hon extremt närhetskrävande, och blir fullkomligt hysterisk om man lägger henne i sängen, hon måste somna i famnen.) Jag tror till och med att hon sover…jo, alldeles säkert för jag hör hur hon snarkar!

Då ska jag också passa på att snarka lite här på soffan, vet ja!

Go’natt!!

En reaktion på “Skräck-tv!

  1. Kajsa

    Menar du att tonnåringen även slog den lilla? Fy så hemskt! Här har vi haft ett akutbesök i gårkväll med min minsting. han hade så himla ont i nedre delen av magen. Antagligen är det så att han efter magsjukan fått in mkt luft i tarmarna och det var det som gjorde ont. När han fick gå på toan lättade det. När vi kom hem frågade tonårskillen hur det var med lillebror…jag sa som det var…”Va…måste han åka in på akuten för att skita” Hoppas hoppas din fjäril kryar på sej och att storebror får roligt med sin tågbana./Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *