Igår var det avslutning i Tuvas ridgrupp, terminen slut, hästarna får semester. Nu är det över en månad sedan Tuva var så pass pigg att hon kunde rida, men man kan faktiskt åka till stallet ändå. Där finns ju hästar att titta på, kompisar och personal att busa lite med. Så det gjorde vi igår.

Solen sken och fåglarna kvittrade när vi packade in oss i bilen. Jag kollade posten det sista jag gjorde innan jag satte mig bakom ratten och tur var det. I postlådan låg nämligen ett paket och väntade! Tuva har varit helt frälst av Erik Grönwalls ”Higher” sedan hon hörde den första gången (ni vet, han som vann Idol häromsistens) och förra veckan fick jag äntligen ändan ur vagnen och beställde hans skiva. Gissa om Tuva sken upp som en sol när jag stoppade CD:n i bilstereon?

– Mamma! HÖJ!! POPPA!

Man hinner lyssna på ”Higher” ganska många gånger mellan Långshyttan och Hamre… När vi kom fram och stängde av bilen satt Tuva och sjöng med.
– Hajje…ÅÅÅHHOOHH!!

Väl ute ur bilen var Erik bortglömd och Pandy blev viktigare. Tuvas vita sagospringare går fortfarande på vila för att komma tillrätta med sitt fång, så vi styrde kosan mot hans lilla hage. Där stod han och mumsade på en liten tufs med hö och såg ganska förnöjd ut. Tuva ropade när vi började komma nära och den kloka kusen kom fram till staketet för att konversera en stund. Jag lade mig inte i så mycket, Tuva och Pandy verkade prata om viktiga saker. Varje gång Tuva talade svarade Pandy på ett eller annat sätt, med en frustning, genom att sträcka på halsen eller lägga huvudet lite på sned. Fyra par kloka, bruna ögon talandes i samförstånd.

När de talat färdigt begav vi oss mod ridhuset för att kolla in de andra kusarna, men där var inte en häst så lång ögat kunde nå. Vackert väder betyder uteritt, så ridhuset gapade tomt. Men i cafeterian var det mer liv och rörelse! Där bjöds varje ridgrupp på saft och glass! Tuva mumsade på chokladglass och kolasås för glatta livet! Det blev nästan fyra matskedar med mums (det är väldigt mycket, i Tuva-mått mätt)! Bästa ridkompisen var där och kom glatt fram för en hälsningsritual. Casper, Tuvas ”reservhäst” ville också hälsa när han kom tillbaks ifrån uteritten. Antagligen för att Tuva brukar ha godis med sig, men det hade vi glömt denna måndag. Det kvittade lika, Casper nöjde sig med att buffa på Tuvas ben och smaka lite på bromsspakarna till rullstolen. Ibland är det svårt att komma ihåg att det är väldigt stora och potentiellt farliga djur, hästar, när de beter sig som kelna kattungar kring de handikappade barnen!

För Tuva blev det en måndag med högvinst, favoritmusiken i bilen och både hästar, glass och goa kompisar!

Appropå katter så såg jag något ovanligt och ganska kul igår på min kvällsjogg! En katt förföljde en liten vippelduva (sädesärla) på landsvägen, men verkade inte kunna bestämma sig för någon riktig jakt. När jag kom närmare hörde jag en kvinnoröst ropa, varpå katten lystrade och övergav sin eventuella jakt för att gå hemåt. Men fågeln var inte klar med leken! Den började istället förfölja katten, varje gång katten vände sig bort flyttade den närmare och varje gång katten tittade mot fågeln, satt denne blickstilla. Katten visste inte riktigt hur den skulle bete sig, när den jagade blev jägaren! Till slut lade kissen benen på ryggen och rusade mot huset i fråga och jag kan nästan svära på att pippin fnissade…